Stöpas i samma mall

Jag anser att vi har ett klimat i samhället där de som är duktiga hålls tillbaka och där man hyllar de som är medelmåttor. Om 3 dagar delas Nobelpriset ut. Att få äran att ta emot dessa utmärkelser är något de flesta forskare, författare och fredsmäklare runt om i världen bara kan drömma om. De som får dessa ärofyllda priser är inga medelmåttor. De är oerhört skickliga på det de gör och de har slitigt i många år.
Sverige (och Norge) delar ut dessa priser och samtidigt lär vi varandra att vi ska hållas tillbaka och nästan be om ursäkt för att vi är duktiga. Att föräldrar klagar på lärare för att barnen får för mycket läxor eller för att de får läxor över huvud taget är absurt. Hur ska man kunna bli duktig, kunnig och framgångsrik om man inte får lära sig att kämpa?
Sluta håll tillbaka barnen! Vi måste istället hjälpas åt att plocka fram deras och vår potential!

Människor i vårt samhälle tillåts inte sticka ut. Man tillåts inte vara duktigare än andra. Man tillåts inte ha mer framgång än andra. Alla ska stöpas i samma mall och vara lika duktiga. Fortfarande 2015 får begåvade och ambitiösa barn inte möjlighet att arbeta i sin takt utan de hålls tillbaka, de måste vänta in de andra. Problemet med detta är att de tröttnar och kanske helt ger upp, detta är att svika dessa elever. Det var inte många år sedan man hade ett system i skolan där läraren fick en viss ”pott” med betyg som skulle delas ut. Kanske hade de bara 3 stycken 5:or, synd då om de som förtjänade en 5:a men som fick en 4:a för att det högsta betyget var slut… Helt befängt och väldigt hämmande!

Som coach och processledare arbetar jag med människors och teams potential.                       Det är en sinnesstämning och kraft att vara i sitt bästa jag/vi. Att befinna sig i sin potential är en underbar känsla och det är denna känsla som gör att man kommer vidare, uppåt och framåt. Jag är övertygad om att man blir olycklig som människa av att hållas tillbaka och inte få möjlighet att leva i sin potential. Att hållas tillbaka ger värk i kropp, hjärta och själ.

Varför ska man stöpas i samma form när man kan välja att gå sin egen väg och tro på sig själv? Som coach är det underbart att möta människor som befinner sig i sin potential – de sprudlar av liv, energi och rörelse. De vill så mycket och de vet att de kan!
Man måste vilja och våga se sin egen storhet. Varför ska vi nöja oss med att vara en medelmåtta? För vems skull ska man hållas tillbaka? Många människor låter bli att leva i sin potential för att de då slipper utstå människors avundsjuka och missvilja.
Det man fyller sitt hjärta och sin hjärna med är vad som formar oss. Uppmuntran eller fördömanden, glädje eller sorg, hopp eller förtvivlan, tilltro eller tvivel.
Vad fyller du din hjärna med?

Vi är inte skapta i samma mall, vi är olika och det måste vara ok. Att tro på sig själv är inte något fult, det är snarare vackert och förlösande.

Vad skulle du göra om du hade mer tro på dig själv och din förmåga?
 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Örjan Noreheim » Nystart!:  ”Nystart. Helt rätt tänkt. Absolut inte ge upp ett så viktigt område där du med d..”

  • Linda Sandqvist » Nystart!:  ”Alla behöver vi tid för reflektion- för att komma tillbaka ännu starkare. Kör b..”

  • Christopher » Nystart!:  ”Lycka till med nystarten! ”

  • Annette West » 29 september:  ”Du är så klok, Emilia. Tack.”

  • Daniella » Breast Implant Illness Del 3/3:  ”Ska få en tid för att ta ut mina implantat nu.. har alla jävla symtom som en män..”

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln

-