Värnplikt

I dagarna har regeringen bestämt att Sverige ska återinföra värnplikten.
Jag och många med mig välkomnar detta beslut och tycker definitivt att det var på tiden. Vi är många som legat på skjutfältet i hällregn och övat med våra AK5:or. Vi har marscherat mil efter mil med tung packning och vi har suttit framför lägereldar och skrattat med våra kamrater.

Lumpentiden var tuff många gånger. Det var påfrestande att dela logement med 11 andra soldater. Det gjorde ont att öva att kräla i grus. Att sova ute i minusgrader var inte så behagligt men allt detta hörde till. Jag gjorde tio månader som värnpliktig och är tacksam för denna tid. 

Av de 13 000 ungdomar som ska fylla i ett beredskapsunderlag är det endast 4 000 som kommer att kallas in för att göra värnplikten. Jag har läst flera artiklar från ungdomar som känner sig kränkta över det faktum att de eventuellt ska hjälpa till att bistå sitt land och sitt folk. Stackars dem. Bland annat skriver en 16 årig tjej att hon aldrig någonsin tänker döda eller dö för Sverige. Problemet med undomar som henne är att de fått allt serverat samtidigt som deras föräldrar curlat sönder dem. De växer upp med att de tror att hela världen kretsar kring dem samtidigt som de ständigt suktar efter uppmärksamhet och har dålig självkänsla.

Dessa ungdomar lever precis som jag ett tryggt och bra liv tack vare de generationer över oss som offrat sig. Våra äldre har med sitt slit byggt upp ett välfärdssamhälle och varit beredda att försvara oss om kriget skulle komma. Vi har alla fått gå i skolan och sluppit krig, detta och vår trygghet  tar många för given. På en dag kan det ändras, inom och utanför Sveriges gränser är det oroligt. Blir vi invaderade måste vi kunna försvara vårt land men också vår befolkning.

Jag tycker det är dags att man vaknar upp och inser en sak: Har man rättigheter i ett samhälle har man också skyldigheter. Min rättighet är att kunna känna mig trygg men då är också min skyldighet att hålla andra människor trygga. Det är så det funkar.

Jag skulle vilja att våra ungdomar såg tiden i gröna kläder som en möjlighet istället för ett straff. I uniform tvingas man klara av sådant man inte tror att man ska klara av, man pressar både sin kropp och sitt psyke. Som soldat förstår man att det alltid finns lite mer kraft att ta av när kroppen är slut. Man får lära sig om disciplin, ordning och reda, att samarbeta, att vara en god kamrat och att tro på sig själv och sin förmåga. Allt detta är viktiga färdigheter att ha med sig inför ett långt arbetsliv. När grupperna fungerar som det ska blir det en sammanhållning och trygghet man inte stöter på så många fler gånger i livet, det är en mäktig känsla. Dessutom blir man grymt vältränad och vem vill inte vara det?

Efter de jobbiga månaderna är det en euforisk känsla att för sista gången passera vakten, själv kände jag att det inte fanns någonting jag inte skulle klara av. Jag var redo för ännu fler utmaningar i livet! Efter det åkte jag till Kosovo och Afghanistan som soldat och jag är oerhört stolt och tacksam över de två år jag spenderade i Försvarsmakten.
Ja tack till ett starkare försvar!
 
Vad är din åsikt i frågan?
 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Örjan Noreheim » Nystart!:  ”Nystart. Helt rätt tänkt. Absolut inte ge upp ett så viktigt område där du med d..”

  • Linda Sandqvist » Nystart!:  ”Alla behöver vi tid för reflektion- för att komma tillbaka ännu starkare. Kör b..”

  • Christopher » Nystart!:  ”Lycka till med nystarten! ”

  • Annette West » 29 september:  ”Du är så klok, Emilia. Tack.”

  • Daniella » Breast Implant Illness Del 3/3:  ”Ska få en tid för att ta ut mina implantat nu.. har alla jävla symtom som en män..”

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln

-