Den läkande ursäkten

 
Förlåt.

Det finns få ord som väcker så mycket som just ”förlåt”. Få ord som kan förändra så mycket i en själv men också i den andre bara genom att det uttalas.

Det finns konflikter överallt. I våra relationer, inom oss själva, på våra arbetsplatser och i våra sociala rum. Vi kommer inte från dem men de har mycket att lära oss.


En konflikt är inte alltid negativ utan kan få människor att komma närmare varandra – om man håller sig ifrån personangrepp och erkänner när man har fel. Vi är oftast inte stolta över oss själva då vi befinner oss i en konflikt, vi visar där fram våra hemskaste sidor. Vi sårar och vi gör bort oss. Stolthet gör att vi dessvärre hellre fortsätter såra än att backa och räcka ut en hand.  En ursäkt är ofta avväpnande i en konflikt. Om det är ärligt menat kan ett ynka ord som ”förlåt” få människor att backa och lägga ner stridsyxan.

Vissa människor har lätt för att be om ursäkt, andra kan inte ta orden i sin mun. Vissa människor har aldrig bett om ursäkt, andra slänger ur sig dem till höger och vänster utan att mena det. Frågan är vad det är som gör att det är så svårt att be om förlåtelse? Varför vi är så rädda för att erkänna våra brister och riskera att tappa ansiktet?
 
Jag har fått tre ursäkter från nyckelpersoner ifrån Kosovo där jag var utsatt för mobbning och sexuella trakasserier av mina närmaste kollegor. Jag har genom åren sagt att jag inte vet vad jag skulle göra med eventuellt kommande ursäkter. Jag menade på att jag inte kunde äta upp dem eller lägga dem i fickan. Nu har de kommit – alldeles för sent men de har kommit. För den Emilia jag är idag spelar inte ursäkterna så stor roll men för den Emilia jag var då spelar de en stor roll. Den yngre versionen av mig stod på scen, grät och skakade i hela kroppen medan hon återupplevde alla jobbiga känslor från Kosovotiden. Hon var helt ensam i allt och för henne var en ursäkt värd mycket. De var ett kvitto på att det hon sa var sant, att det hade hänt och att människor tog ansvar för sina elaka handlingar.

Det är så viktigt att vi lär oss att svälja stoltheten och räcka ut handen till dem man gjort illa. Med ursäkten kommer en frid, för den som tar emot och för den som ger.
Det är viktigt också att kunna förlåta, inte för någon annans skull utan för sin egen. Ilskan och sorgen kan annars äta upp en inifrån. Jag har tagit emot ursäkterna och känner inget som helst agg. I allt lärde jag mig mycket om mig själv och andra människor.

Jag läste precis något som jag verkligen tagit till mig "Life doesn´t give you the people you want. It gives you the people you need; to help you, to hurt you, to love you, to leave you and to help you grow into the person you are meant to be."
 
Man glömmer vad människor sagt och gjort men inte hur de fått en att må.
 
Vem behöver du be om ursäkt?