Själens hunger

Inte bara våra magar kan kurra och våra kroppar kräva näring. Även våra själar kan svälta och sukta efter nutrition.

Den stora frågan vi kan ställa oss är om vi är en kropp som har en själ eller om vi är en själ som har en kropp? Oavsett så hör de ihop och påverkar varandra jämt och ständigt.

När kroppen behöver näring får vi ont i magen, vi blir sura och lättretade. När själen svälter kan vi få värk i våra kroppar, vi får svårt med existentiella frågor och börjar kanske ifrågasätta oss själva och det som finns runtomkring.  Själens hunger ger oss sömnsvårigheter och får dåliga vanor, kanske även beroenden av olika slag.

Att våra själar lider beror många gånger på att vi lever ”fel”, vad det betyder vet bara vi själva. En del människor har aldrig ens reflekterat över att man kan leva på ett annat sätt än på det sätt man gör. För att det aldrig har presenterats för något annat eller för att deras uppväxt och kontroll från omgivningen gjort att man inte ens kunnat tänka tanken. Vi faller så lätt för grupptryck och anpassar oss till andra människors förväntningar, sorg, oro, bördor och kontroll. När vi lever ”fel” lider våra själar. Får vi inte utlopp för det vi vill göra eller på det sätt vi känner att vi vill leva så svälter vi.

De som känner mig och har läst min blogg det senaste 1,5 åren vet att det har varit en svår tid för mig och jag har tröstätit mycket med en del viktuppgång som följd. Jag har inte ätit för att jag varit hungrig utan för att min själ har svultit.

Idag blev ännu en korsstygnstavla färdig och på den står det:

”Ju mer jag väger desto svårare blir jag att kidnappa!

 
Viktigt att se det positiva i allt!



Vad behöver din själ?