Värdegrundsarbete för arbetsplatser fria från mobbning och sexuella trakasserier
Värdegrundsarbete för arbetsplatser fria från mobbning och sexuella trakasserier
Som arbetsmiljökonsult hjälper jag organisationer med flertalet insatser för att skapa friska och starka arbetslag. Det förebyggande arbetet med utbildning är viktigt, när trakasserierna är ett faktum hjälper jag till med utredningar enligt den norska metoden Faktaundersökning.
Som arbetsmiljökonsult hjälper jag organisationer med flertalet insatser för att skapa friska och starka arbetslag. Det förebyggande arbetet med utbildning är viktigt, när trakasserierna är ett faktum hjälper jag till med utredningar enligt den norska metoden Faktaundersökning.
2015 > 12
0 kommentarer 
Julen närmar sig med stormsteg och det innebär återhämtning och glädje för de flesta.
För andra människor är detta en paus från den fysiska och psykiska terror de är utsatta för på sina arbetsplatser, idrottsföreningar och liknade.
Att tro att det bara är offret som mår dåligt av mobbning är fel, hela offrets familj drabbas i allra högsta grad. När man mår dåligt påverkas ens humör och stresströskel. Det blir lättare att ryta ifrån även för småsaker. Sprickor uppstår i förhållanden där den ena mer och mer drar sig undan, är ledsen, arg, håglös och förbannar sig själv för minsta lilla.
Kanske tar personen även till olika missbruk för att försvinna från verkligheten en stund. Alkohol, droger, spel, sex, träning… Många offer berättar heller inte för någon om det de är utsatta för, med denna problematik följer en oerhört stor känsla av skam och skuld.
När offret sedan mår så dåligt att han/hon blir sjukskriven så drabbas självkänslan ännu mer och även ekonomin blir lidande.
Familjer får svårt att betala sina räkningar och bråkar då också av den anledningen. Som utomstående är det förmodligen svårt att förstå att ens närmaste blir utsatt för mobbning och ännu svårare kanske är det att förstå varför han/hon inte bara säger ifrån.
Man ser sin partner som stark och kompetent som inte borde låta sig påverkas.
Barn är som svampar och tror att förälderns olycka beror på dem och börjar ofta förebrå dem själva. Det blir skilsmässor, dubbla bostäder och ännu mindre pengar. Barnen hamnar i kläm och det påverkar dem i skolan, ja kanske för hela livet. Varje år tar 100-300 vuxna människor livet av sig i Sverige på grund av mobbning och många barn förlorar då en förälder.
Att motverka mobbning på våra arbetsplatser är inte bara en fråga om att företagen ska spara pengar utan det är också för att hålla ihop familjer, att barn ska få behålla sina föräldrar. Det handlar om att människor måste vara viktigare än pengar, vinst och giriga chefer. Vi har alla ett ansvar. Jag, du och vi!
Vi är inte bara varandras kollegor, vi är också varandras arbetsmiljö!
GOD JUL och GOTT NYTT ÅR till er alla - ta hand om varandra!
Jag var nyligen och utbildade på en gymnasieskola och detta var för mig en ny erfarenhet. Jag har tidigare varit på en högstadieskola men förutom det endast utbildat vuxna i värdegrundsfrågan. Det var spännande och lärorikt och jag lyckades fångade dem direkt.
Dessa hormonstinna ungdomar som stormade in i klassrummet och levde rövare satt helt knäpptysta och stilla i en halvtimma medan jag pratade om mina egna erfarenheter från sexuella trakasserier. Efter det hade vi bra, givande och ärliga diskussioner kring mobbning.
Att elever mobbar varandra i skolan vet vi. Det smärtar mig att barn och ungdomar varje dag går till en plats där de ska kunna känna sig trygga och så utsätts de för terror i olika former. Jag förstår deras känsla, magont och ångest. Jag var själv mobbad både som vuxen och som barn.
I Sjätte klass bytte jag skola på grund av mobbning och vi tvingades även flytta från området då jag var livrädd för att möta mina plågoandar.
Visste du att:
- Mobbning är ständigt pågående i skolan och det sker i alla åldrar?
- Man räknar med att ca 60 000 barn och unga är utsatt för mobbning i olika former samtidigt vet vi att mörkertalet är enormt stort?
- Offret skäms och skuldbelägger sig själv?
- 13 % av tjejerna är utsatta för sexuella trakasserier?
- Hälften av avhoppen från gymnasiet beror på mobbning?
- Mobbning sker numera ofta efter skoltid och helt anonymt - genom olika sociala medier.
- Mobbning leder till depression, värk, posttraumatisk stressyndrom, skolk, sämre självförtroende, missbruk, sämre betyg och självmordstankar?
- Att ca 45 barn och unga varje år tar livet av sig på grund av den terror de utsätts för under och efter skoltid?
Mobbning MÅSTE upphöra! För att det ska kunna ske behöver vi reagera och agera.
Det är vi vuxna som måste sätta stopp. Vi måste öppna våra ögon och öron och inte spela dumma. Vi måste bryta in och inte sopa under mattan. Vi måste utbilda oss och barnen och inte skylla på bus.
Dina och mina barn kan vara de som utsätts nästa gång, kanske är de redan utsatta utan att vi vet om det? Vi har en skyldighet att sätta stopp för detta!
Martin Luther King sa:
”Du står inte bara i ansvar för vad du säger utan också för vad du låter bli att säga”
Vad vill och kan du göra åt mobbning?
Jag anser att vi har ett klimat i samhället där de som är duktiga hålls tillbaka och där man hyllar de som är medelmåttor. Om 3 dagar delas Nobelpriset ut. Att få äran att ta emot dessa utmärkelser är något de flesta forskare, författare och fredsmäklare runt om i världen bara kan drömma om. De som får dessa ärofyllda priser är inga medelmåttor. De är oerhört skickliga på det de gör och de har slitigt i många år.
Sverige (och Norge) delar ut dessa priser och samtidigt lär vi varandra att vi ska hållas tillbaka och nästan be om ursäkt för att vi är duktiga. Att föräldrar klagar på lärare för att barnen får för mycket läxor eller för att de får läxor över huvud taget är absurt. Hur ska man kunna bli duktig, kunnig och framgångsrik om man inte får lära sig att kämpa?
Sluta håll tillbaka barnen! Vi måste istället hjälpas åt att plocka fram deras och vår potential!
Människor i vårt samhälle tillåts inte sticka ut. Man tillåts inte vara duktigare än andra. Man tillåts inte ha mer framgång än andra. Alla ska stöpas i samma mall och vara lika duktiga. Fortfarande 2015 får begåvade och ambitiösa barn inte möjlighet att arbeta i sin takt utan de hålls tillbaka, de måste vänta in de andra. Problemet med detta är att de tröttnar och kanske helt ger upp, detta är att svika dessa elever. Det var inte många år sedan man hade ett system i skolan där läraren fick en viss ”pott” med betyg som skulle delas ut. Kanske hade de bara 3 stycken 5:or, synd då om de som förtjänade en 5:a men som fick en 4:a för att det högsta betyget var slut… Helt befängt och väldigt hämmande!
Som coach och processledare arbetar jag med människors och teams potential. Det är en sinnesstämning och kraft att vara i sitt bästa jag/vi. Att befinna sig i sin potential är en underbar känsla och det är denna känsla som gör att man kommer vidare, uppåt och framåt. Jag är övertygad om att man blir olycklig som människa av att hållas tillbaka och inte få möjlighet att leva i sin potential. Att hållas tillbaka ger värk i kropp, hjärta och själ.
Varför ska man stöpas i samma form när man kan välja att gå sin egen väg och tro på sig själv? Som coach är det underbart att möta människor som befinner sig i sin potential – de sprudlar av liv, energi och rörelse. De vill så mycket och de vet att de kan!
Man måste vilja och våga se sin egen storhet. Varför ska vi nöja oss med att vara en medelmåtta? För vems skull ska man hållas tillbaka? Många människor låter bli att leva i sin potential för att de då slipper utstå människors avundsjuka och missvilja.
Det man fyller sitt hjärta och sin hjärna med är vad som formar oss. Uppmuntran eller fördömanden, glädje eller sorg, hopp eller förtvivlan, tilltro eller tvivel.
Vad fyller du din hjärna med?
Vi är inte skapta i samma mall, vi är olika och det måste vara ok. Att tro på sig själv är inte något fult, det är snarare vackert och förlösande.
Vad skulle du göra om du hade mer tro på dig själv och din förmåga?
Om du tänker efter – vad betyder då MOD för dig? När är man modig? När är du modig?
Vem bestämmer när någon har varit modig? Något som är en struntsak för en person kan vara ett fruktansvärt hinder för någon annan att ta sig över. Det finns människor som simmar med hajar men inte klarar av att gå upp på en stege. Det finns människor som föreläser för hundratals människor men skriker av skräck vid åsynen av en orm.
När är du som modigast? När var du modig senast?
Mod för mig är att våga vara sig själv och inte vara rädd för vad andra människor ska tycka om detta. Att vara modig innebär att man står emot det rådande grupptryck som finns – i ett kompisgäng eller på sin arbetsplats.
Jag dricker inte alkohol och har aldrig varit full, för mig har alkohol alltid varit ett fullständigt slöseri med mina hjärnceller. Att vara nykterist som vuxen är inget som helst problem, värre var det när jag var yngre och gick på fest.
Så fort jag gick ut fick jag försvara mig och mitt beslut och trugandet tog aldrig slut:
”Kom igen, var inte så tråkig ta bara eeeeennnnn öl…” Det slutade alltid med att jag blev förbannad och gick hem. Att våga gå emot grupptryck är inte lätt och de flesta människor i vårt samhälle lever/äter/handlar/klär sig/klipper sig/arbetar med… det som förväntas av dem. De människor som väljer att leva på ett sätt vi inte är vana vid eller se ut på ett sätt som gör att de skiljer sig från mängden blir ut stirrade och ifrågasatta. Varför är det så?
Vad är det som gör att den stora massan känner sig ha rätten att putta människor tillbaka in i ledet? Jag hyllar olikheter och människor som vågar gå sin egen väg – jag tycker det är fantastiskt!
För mig är mod då man vågar säga ifrån när man ser att någon far illa eller då man ser att människor beter sig på ett elakt och felaktigt sätt. Istället för att agera i sådana situationer väljer de flesta att titta åt ett annat håll och varken se eller höra.
För mig är detta tvärtemot modigt och istället fegt!
En kompis till mig stod i kön till en hamburgerrestaurang och bredvid henne i kön började en man att verbalt trakassera henne och hennes son. Det blev riktigt otrevligt och hotfullt och trots att hela restaurangen var full med folk var det inte en enda som lyfte ett finger för att komma till deras undsättning. Ok om man känner en rädsla eller osäkerhet då man är ensam men här hade många människor kunnat gå ihop och skrika på honom/slänga ut honom. Denna brist på handlingskraft förlamar vårt samhälle och bryter ner oss. Vi måste arbeta med vårt mod men också med vårt civilkurage.
Många mobbningsoffer vittnar om att de inte får någon stöttning på arbetsplatsen just för att människor väljer att titta bort. Mobbning är något fult och äckligt och detta vill man inte beblanda sig med.
Om du hade allt mod i världen, vad skulle du göra då?
2015 > 12
Julen närmar sig med stormsteg och det innebär återhämtning och glädje för de flesta.
För andra människor är detta en paus från den fysiska och psykiska terror de är utsatta för på sina arbetsplatser, idrottsföreningar och liknade.
Att tro att det bara är offret som mår dåligt av mobbning är fel, hela offrets familj drabbas i allra högsta grad. När man mår dåligt påverkas ens humör och stresströskel. Det blir lättare att ryta ifrån även för småsaker. Sprickor uppstår i förhållanden där den ena mer och mer drar sig undan, är ledsen, arg, håglös och förbannar sig själv för minsta lilla.
Kanske tar personen även till olika missbruk för att försvinna från verkligheten en stund. Alkohol, droger, spel, sex, träning… Många offer berättar heller inte för någon om det de är utsatta för, med denna problematik följer en oerhört stor känsla av skam och skuld.
När offret sedan mår så dåligt att han/hon blir sjukskriven så drabbas självkänslan ännu mer och även ekonomin blir lidande.
Familjer får svårt att betala sina räkningar och bråkar då också av den anledningen. Som utomstående är det förmodligen svårt att förstå att ens närmaste blir utsatt för mobbning och ännu svårare kanske är det att förstå varför han/hon inte bara säger ifrån.
Man ser sin partner som stark och kompetent som inte borde låta sig påverkas.
Barn är som svampar och tror att förälderns olycka beror på dem och börjar ofta förebrå dem själva. Det blir skilsmässor, dubbla bostäder och ännu mindre pengar. Barnen hamnar i kläm och det påverkar dem i skolan, ja kanske för hela livet. Varje år tar 100-300 vuxna människor livet av sig i Sverige på grund av mobbning och många barn förlorar då en förälder.
Att motverka mobbning på våra arbetsplatser är inte bara en fråga om att företagen ska spara pengar utan det är också för att hålla ihop familjer, att barn ska få behålla sina föräldrar. Det handlar om att människor måste vara viktigare än pengar, vinst och giriga chefer. Vi har alla ett ansvar. Jag, du och vi!
Vi är inte bara varandras kollegor, vi är också varandras arbetsmiljö!
GOD JUL och GOTT NYTT ÅR till er alla - ta hand om varandra!
Jag var nyligen och utbildade på en gymnasieskola och detta var för mig en ny erfarenhet. Jag har tidigare varit på en högstadieskola men förutom det endast utbildat vuxna i värdegrundsfrågan. Det var spännande och lärorikt och jag lyckades fångade dem direkt.
Dessa hormonstinna ungdomar som stormade in i klassrummet och levde rövare satt helt knäpptysta och stilla i en halvtimma medan jag pratade om mina egna erfarenheter från sexuella trakasserier. Efter det hade vi bra, givande och ärliga diskussioner kring mobbning.
Att elever mobbar varandra i skolan vet vi. Det smärtar mig att barn och ungdomar varje dag går till en plats där de ska kunna känna sig trygga och så utsätts de för terror i olika former. Jag förstår deras känsla, magont och ångest. Jag var själv mobbad både som vuxen och som barn.
I Sjätte klass bytte jag skola på grund av mobbning och vi tvingades även flytta från området då jag var livrädd för att möta mina plågoandar.
Visste du att:
- Mobbning är ständigt pågående i skolan och det sker i alla åldrar?
- Man räknar med att ca 60 000 barn och unga är utsatt för mobbning i olika former samtidigt vet vi att mörkertalet är enormt stort?
- Offret skäms och skuldbelägger sig själv?
- 13 % av tjejerna är utsatta för sexuella trakasserier?
- Hälften av avhoppen från gymnasiet beror på mobbning?
- Mobbning sker numera ofta efter skoltid och helt anonymt - genom olika sociala medier.
- Mobbning leder till depression, värk, posttraumatisk stressyndrom, skolk, sämre självförtroende, missbruk, sämre betyg och självmordstankar?
- Att ca 45 barn och unga varje år tar livet av sig på grund av den terror de utsätts för under och efter skoltid?
Mobbning MÅSTE upphöra! För att det ska kunna ske behöver vi reagera och agera.
Det är vi vuxna som måste sätta stopp. Vi måste öppna våra ögon och öron och inte spela dumma. Vi måste bryta in och inte sopa under mattan. Vi måste utbilda oss och barnen och inte skylla på bus.
Dina och mina barn kan vara de som utsätts nästa gång, kanske är de redan utsatta utan att vi vet om det? Vi har en skyldighet att sätta stopp för detta!
Martin Luther King sa:
”Du står inte bara i ansvar för vad du säger utan också för vad du låter bli att säga”
Vad vill och kan du göra åt mobbning?
Jag anser att vi har ett klimat i samhället där de som är duktiga hålls tillbaka och där man hyllar de som är medelmåttor. Om 3 dagar delas Nobelpriset ut. Att få äran att ta emot dessa utmärkelser är något de flesta forskare, författare och fredsmäklare runt om i världen bara kan drömma om. De som får dessa ärofyllda priser är inga medelmåttor. De är oerhört skickliga på det de gör och de har slitigt i många år.
Sverige (och Norge) delar ut dessa priser och samtidigt lär vi varandra att vi ska hållas tillbaka och nästan be om ursäkt för att vi är duktiga. Att föräldrar klagar på lärare för att barnen får för mycket läxor eller för att de får läxor över huvud taget är absurt. Hur ska man kunna bli duktig, kunnig och framgångsrik om man inte får lära sig att kämpa?
Sluta håll tillbaka barnen! Vi måste istället hjälpas åt att plocka fram deras och vår potential!
Människor i vårt samhälle tillåts inte sticka ut. Man tillåts inte vara duktigare än andra. Man tillåts inte ha mer framgång än andra. Alla ska stöpas i samma mall och vara lika duktiga. Fortfarande 2015 får begåvade och ambitiösa barn inte möjlighet att arbeta i sin takt utan de hålls tillbaka, de måste vänta in de andra. Problemet med detta är att de tröttnar och kanske helt ger upp, detta är att svika dessa elever. Det var inte många år sedan man hade ett system i skolan där läraren fick en viss ”pott” med betyg som skulle delas ut. Kanske hade de bara 3 stycken 5:or, synd då om de som förtjänade en 5:a men som fick en 4:a för att det högsta betyget var slut… Helt befängt och väldigt hämmande!
Som coach och processledare arbetar jag med människors och teams potential. Det är en sinnesstämning och kraft att vara i sitt bästa jag/vi. Att befinna sig i sin potential är en underbar känsla och det är denna känsla som gör att man kommer vidare, uppåt och framåt. Jag är övertygad om att man blir olycklig som människa av att hållas tillbaka och inte få möjlighet att leva i sin potential. Att hållas tillbaka ger värk i kropp, hjärta och själ.
Varför ska man stöpas i samma form när man kan välja att gå sin egen väg och tro på sig själv? Som coach är det underbart att möta människor som befinner sig i sin potential – de sprudlar av liv, energi och rörelse. De vill så mycket och de vet att de kan!
Man måste vilja och våga se sin egen storhet. Varför ska vi nöja oss med att vara en medelmåtta? För vems skull ska man hållas tillbaka? Många människor låter bli att leva i sin potential för att de då slipper utstå människors avundsjuka och missvilja.
Det man fyller sitt hjärta och sin hjärna med är vad som formar oss. Uppmuntran eller fördömanden, glädje eller sorg, hopp eller förtvivlan, tilltro eller tvivel.
Vad fyller du din hjärna med?
Vi är inte skapta i samma mall, vi är olika och det måste vara ok. Att tro på sig själv är inte något fult, det är snarare vackert och förlösande.
Vad skulle du göra om du hade mer tro på dig själv och din förmåga?
Om du tänker efter – vad betyder då MOD för dig? När är man modig? När är du modig?
Vem bestämmer när någon har varit modig? Något som är en struntsak för en person kan vara ett fruktansvärt hinder för någon annan att ta sig över. Det finns människor som simmar med hajar men inte klarar av att gå upp på en stege. Det finns människor som föreläser för hundratals människor men skriker av skräck vid åsynen av en orm.
När är du som modigast? När var du modig senast?
Mod för mig är att våga vara sig själv och inte vara rädd för vad andra människor ska tycka om detta. Att vara modig innebär att man står emot det rådande grupptryck som finns – i ett kompisgäng eller på sin arbetsplats.
Jag dricker inte alkohol och har aldrig varit full, för mig har alkohol alltid varit ett fullständigt slöseri med mina hjärnceller. Att vara nykterist som vuxen är inget som helst problem, värre var det när jag var yngre och gick på fest.
Så fort jag gick ut fick jag försvara mig och mitt beslut och trugandet tog aldrig slut:
”Kom igen, var inte så tråkig ta bara eeeeennnnn öl…” Det slutade alltid med att jag blev förbannad och gick hem. Att våga gå emot grupptryck är inte lätt och de flesta människor i vårt samhälle lever/äter/handlar/klär sig/klipper sig/arbetar med… det som förväntas av dem. De människor som väljer att leva på ett sätt vi inte är vana vid eller se ut på ett sätt som gör att de skiljer sig från mängden blir ut stirrade och ifrågasatta. Varför är det så?
Vad är det som gör att den stora massan känner sig ha rätten att putta människor tillbaka in i ledet? Jag hyllar olikheter och människor som vågar gå sin egen väg – jag tycker det är fantastiskt!
För mig är mod då man vågar säga ifrån när man ser att någon far illa eller då man ser att människor beter sig på ett elakt och felaktigt sätt. Istället för att agera i sådana situationer väljer de flesta att titta åt ett annat håll och varken se eller höra.
För mig är detta tvärtemot modigt och istället fegt!
En kompis till mig stod i kön till en hamburgerrestaurang och bredvid henne i kön började en man att verbalt trakassera henne och hennes son. Det blev riktigt otrevligt och hotfullt och trots att hela restaurangen var full med folk var det inte en enda som lyfte ett finger för att komma till deras undsättning. Ok om man känner en rädsla eller osäkerhet då man är ensam men här hade många människor kunnat gå ihop och skrika på honom/slänga ut honom. Denna brist på handlingskraft förlamar vårt samhälle och bryter ner oss. Vi måste arbeta med vårt mod men också med vårt civilkurage.
Många mobbningsoffer vittnar om att de inte får någon stöttning på arbetsplatsen just för att människor väljer att titta bort. Mobbning är något fult och äckligt och detta vill man inte beblanda sig med.
Om du hade allt mod i världen, vad skulle du göra då?
Örjan Noreheim » Nystart!: ”Nystart. Helt rätt tänkt. Absolut inte ge upp ett så viktigt område där du med d..”
Linda Sandqvist » Nystart!: ”Alla behöver vi tid för reflektion- för att komma tillbaka ännu starkare. Kör b..”
Christopher » Nystart!: ”Lycka till med nystarten! ”
Annette West » 29 september: ”Du är så klok, Emilia. Tack.”
Daniella » Breast Implant Illness Del 3/3: ”Ska få en tid för att ta ut mina implantat nu.. har alla jävla symtom som en män..”