Värdegrundsarbete för arbetsplatser fria från mobbning och sexuella trakasserier


Som arbetsmiljökonsult hjälper jag organisationer med flertalet insatser för att skapa friska och starka arbetslag. Det förebyggande arbetet med utbildning är viktigt, när trakasserierna är ett faktum hjälper jag till med utredningar enligt den norska metoden Faktaundersökning.
 


 

2017 > 05

En ny rapport från Arbetsmiljöverket visar att den rådande machokulturen på många arbetsplatser leder till fler olyckor och dödsfall.

Det är viktigt att tänka på att människan som art har överlevt och fortsatt utvecklas tack vare de risker man tagit. Att ta risker var nödvändigt för oss och någonting som  ligger djupt hos människan. Forskning visar att män är mer riskbenägna i jämförelse med kvinnor. I 19 fall av 20 är det de som förolyckas. 
I flera kontrollerade experiment framstår män som chanstagare där de överskattar sin egen förmåga, kvinnor är generellt mindre villiga att ta risker. Medarbetare som exponeras för stora risker i sitt arbete börjar efter ett tag vänja sig vid dem och  överskattar sedan sin egen kontroll. När det blir svårt att överblicka riskerna i komplexa situationer blir det lockande att ta genvägar.

Att män och kvinnor är olika på många sätt är jag den först att skriva under på men frågan är vad som ligger i våra gener och vad som är ett inlärt beteende? Studier visar att bestämda och säkra kvinnor upplevs som hotfulla och obehagliga. Denna upplevelse kan ge en negativ stämpel vilket gör att många kvinnor backar. Män som upplevs som bestämda och säkra upplevs istället som kompetenta och pålitliga. Varför denna skillnad?

Arbetsmiljöverkets tillsynschef Pia Zetterström menar på att det finns en industriarbetartradition där man varit tvungen att visa fysisk styrka och uthållighet, inte klaga samt utstå smärta. Eftersom jargong och beteenden ärvs mellan medlemmar i ett arbetslag är det inte alls konstigt att dessa normer fortfarande lever kvar trots att våra arbetsplatser utvecklats och blivit säkrare. Vi har idag hjälpmedel i form av liftar, vi har skyddsutrustning i form av handskar och glasögon, vi har handledning i form av utbildning och instruktioner. Trots det fortsätter olyckorna och dödsfallen att öka.

På vissa arbetsplatser som klassas som macho är man en fjolla eller kärring om man tar det säkra före det osäkra och använder sin skyddsutrustning. Man hånas och ses som svag om man använder liften istället för att lyfta manuellt. Att ha ont i ryggen eller axlarna efter ett arbetspass är någonting man ska acceptera och som hör till. Vi ska inte underskatta det grupptryck många människor upplever, att riskera att skada sig är inte ett lika hemskt alternativ som det andra alternativet - att bli utstött ur gemenskapen. Unga män jag träffat i verkstadsindustrin visar faktiskt lite stolt upp sina ärr efter skär- eller brännskador. Har de tvingats sy vill de gärna berätta om det.

Andelen utländsk arbetskraft ökar i ett stort antal av våra mansdominerade arbetsplatser. Många av de nya kommer från kulturer där män förväntas vara macho, tuffa, starka, heterosexuella och risktagande. Att inte tro att detta ska påverka arbetsmiljön är att blunda för verkligheten. När det svenska språket inte fungerar så bra och det är svårt att läsa instruktioner är det extra viktigt för ledningen att visa och trycka på ett säkerhetstänk.

I grund och botten ligger denna fråga på arbetsledningen. Vilka signaler skickar man ut? Vilka beteenden berömmer man? Hur går ledningen klädda när de är i produktion?                 Är ens policys fina ord på papper eller något man lever upp till? Arbetsplatskulturen är någonting man som ledning skapar tillsammans med sin personal. För att bli lyckosam i sitt säkerhetsarbete måste man förstå den kultur som råder. Man måste vara på plats i verksamheten och man måste premiera säkra arbetssätt. Det måste också ligga i ledningens intresse att rekrytera kvinnor för att jämna ut balansen. Hur får man kvinnor att söka sig till sin arbetsplats? Kan man bjuda in kvinnor till en informationsdag där man får prova på? Bilda kvinnliga nätverk som skapar trygghet?

För att minska antal olyckor och dödsfall i de utsatta branscherna (bygg, jord- och skogsbruk, fiske, transport och tillverkning) ser man att ökningen av kvinnliga medarbetare som en lösning. En ökning av kvinnor kan förhoppningsvis dra ner det testosteronstinna beteendet. I slutet på min värnplikt fick jag uppskattande ord av de killar jag bott och arbetat tillsammans med i tio månader. De sa att de var glada och tacksamma över att jag och de andra tjejerna varit där. Vår närvaro hade gjort jargongen mjukare, dessutom hade de trevligare.  
 
Det är inte macho att ha skyddsglasögon.
Det är inte macho att bära hjälm.
Det är inte macho att bära flytväst.
Det är inte macho att bära skyddshandskar.
Det är inte macho att använda liftar.
Är det macho att skada sig och dö?
 

Läs hela inlägget »

Alla har vi tankar, önskningar och drömmar för våra liv, när dessa inte besannas är det lätt att skylla ifrån sig. Istället för att inse att man själv har misslyckats känns det bättre om det är någons annans fel. Att lägga skulden bortom sig själv är en typ av försvar, ett sätt att skydda sig. Det kan vara smärtsamt att inse att man inte lyckas uppnå sina egna förväntningar.

Jag ser livet som en enda lång utbildning. Man lär sig ständigt nya saker, om sig själv, andra människor och omvärlden. Att lära känna sin egen person på djupet är viktigt för att kunna förstå varför man reagerar som man gör i olika situationer. Att arbeta med sig själv kan vara en smärtsam process, i mitt fall har det lett till en del tårar. Styrkan man däremot känner efteråt uppväger alla negativa känslor.

Vi har alla både bra och mindre bra sidor. Inom coaching och BBS (beteendebaserad säkerhet) fokuserar man på det positiva, det som fungerar och som leder en framåt. Att sätta upp mål för sig själv och sin utveckling är till stor hjälp. Skriv ner din plan/dina mål, ha påminnelser på mobilen, prata med andra människor om vad du vill uppnå. När man vågar satsa på och tror på sin dröm händer fantastiska saker, det är som att universum samarbetar med en. Det är viktigt att ha en plan för sin dröm - hur ska man nå sitt mål om man inte vet vart man ska?

Vart vill du? Vad behöver du göra för att lyckas? Vilka sidor hos dig själv behöver du arbeta med?

Om man inte vågar satsa på sina drömmar riskerar man inte att misslyckas – men då kan man heller inte lyckas. Vad drömmer du om? 

Ps. Jag är på väg till en föreläsning i Oxelösund nu på eftermiddagen sedan flyger jag till malmö för att föreläsa där imorgon bitti. (Det är min dröm!)
 

Läs hela inlägget »

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Suss » Bättre sent än aldrig:  ”Jösses jag blev rörd, förbannad hmm fick blandade känslor på en och samma gång, ..”

  • Torbjörn Sjuenell » Bättre sent än aldrig:  ”Emilia. Sitter på tåget och gråter. Måste ha varit otroligt känslosamt för dig. ”

  • Tom Blomqvist » Bättre sent än aldrig:  ”Varmt tack för att du delar denna jobbiga men viktiga erfarenhet! Även jag grät!”

  • Anna L Garpvall » Bättre sent än aldrig:  ”Så bra och vilken konstig känsla för dig/er men ändå väldigt lyckosamt ”

  • Annette Sjuenell » Bättre sent än aldrig:  ”Jag gråter också när jag läser dina rader. Vilket starkt ögonblick.”

Arkiv