Jag pratade med en vän som varit på ett så kallat "tyst retreat". Under den aktuella helgen skulle alla deltagare befinna sig i absolut tystnad. Man fick inte prata med varandra, inte lyssna på musik, inte läsa, inte ha sin telefon i närheten, inte göra korsord osv. Man skulle helt enkelt ha förmånen att koppla bort intryck och istället lyssna inåt. Min vän sa att det var svårt eftersom hon som så många andra är stressade och är van att bombarderas med budskap och information. När det blev tyst infann sig en rastlöshet och oro. Oro för vad man missade, ängslan för alla tankar som nu tilläts komma fram. Hon berättade att flera deltagare helt enkelt bröt ihop och satt i krismöte med kursledarna.

Tystnaden är ett mäktigt verktyg.

Jag läste att vi exponeras för 3 000-20 000 reklam- och säljbudskap varje dag. Sedan tillkommer musik, prat, skratt, brummande bilar, blinkande lampor… Ja ni fattar. Vi får ständiga intryck. För att hjärnan inte ska börja koka måste den börja sålla. Vi är helt enkelt tvungna att identifiera vad som är meningsfullt för oss. För att inte översvämmas av intryck tar hjärnan genvägar, drar slutsatser och stänger av. Våra hjärnor bedöms kunna hantera runt 3 000 budskap per dag.

Marina Abramovic som är professor i performance menar på att det idag är svårare att fånga människors uppmärksamhet än vad det var förr. För 20-30 år sedan kunde hennes publik koncentrera sig i 15 minuter, idag klarar de bara 30 sekunder. Det pratas om att vi är i en zappkultur. Allt ska gå så fort, vi är rastlösa, stressade och uttråkade. Vi nöjer oss inte med att bara zappa på tvn, vi tittar även på telefonen OCH pratar med någon samtidigt. Filosofen Paul Virilio menar att vi blivit homo zappiens.

Vad vi verkligen behöver är att koppla ner alla intryck och lyssna inåt.
För några helger sedan var jag på efterlängtat spa tillsammans med min mamma. Ur högtalarna hördes fågelkvitter och ”plingplongmusik”. Redan i receptionen porlade det vatten ur en fontän och det luktade så där gott och fräscht. Vi tog varsin korg och följde med en kvinna in i ett rum där hon skulle berätta om spat, vad som fanns att tillgå och om deras regler. Hon berättade att mobiltelefoner var helt förbjudna, att man skulle prata med små bokstäver på plan ett och att det var absolut förbjudet att prata på plan två. På andra våningen skulle det alltså vara tyst och det fanns flera skyltar uppsatta som visade just detta. Trots det var det ett evigt kacklande på andra våningen och jag blev så besviken. Både jag, mamma och spa-personalen sade till flera gånger. När vi gjorde det fick vi sura miner tillbaka och så började man helt sonika prata igen. För att jävlas, som om de vore trotsiga tonåringar som minsann inte alls tänkte följa de uppsatta reglerna som fanns. Att ingen hade rätt att säga åt dem, att de krävde att använda sin mänskliga rättighet att få höras.

Jag blev så besviken och så arg. Hade det varit helt tyst hade jag lättare kunnat njuta av att guppa omkring i de varma poolerna och lyssna på fågelkvitter, istället stördes helhetsintrycket av ett ständigt sorl. Jag tycket det är bedrövligt att man inte tar tillfället i akt att vara tyst och njuta av vad tystnaden ger. Man har ändå betalat en hel del pengar och att då inte försöka få valuta för pengarna, tillåta andra människor att få vila OCH följa uppsatta regler förstår jag inte.

På första våningen låg det en man i ett kopparkar på en bädd av varma lavastenar. Han ligger under en filt och spelar på sin mobiltelefon. En och en halv meter framför honom sitter en skylt på väggen som säger att mobiltelefoner är förbjudna. När han somnar på de varma stenarna väcks vi alla runtomkring av hans ringande mobiltelefon. Han väcks dock när en ur personalen kommer och ruskar till honom och ger honom en ordentlig utskällning.
Jag tycker det är sorgligt att man inte vågar ta in lite tystnad i sitt liv, vad är det för tankar eller känslor man försöker hålla borta?
 
Jag är precis hemkommen ifrån ett yogapass och njöt av att i tystnad bara andas.

Ta du dig tid för tystnad och reflektion?
 

Jag pratade med en vän som varit på ett så kallat "tyst retreat". Under den aktuella helgen skulle alla deltagare befinna sig i absolut tystnad. Man fick inte prata med varandra, inte lyssna på musik, inte läsa, inte ha sin telefon i närheten, inte göra korsord osv. Man skulle helt enkelt ha förmånen att koppla bort intryck och istället lyssna inåt. Min vän sa att det var svårt eftersom hon som så många andra är stressade och är van att bombarderas med budskap och information. När det blev tyst infann sig en rastlöshet och oro. Oro för vad man missade, ängslan för alla tankar som nu tilläts komma fram. Hon berättade att flera deltagare helt enkelt bröt ihop och satt i krismöte med kursledarna.

Tystnaden är ett mäktigt verktyg.

Jag läste att vi exponeras för 3 000-20 000 reklam- och säljbudskap varje dag. Sedan tillkommer musik, prat, skratt, brummande bilar, blinkande lampor… Ja ni fattar. Vi får ständiga intryck. För att hjärnan inte ska börja koka måste den börja sålla. Vi är helt enkelt tvungna att identifiera vad som är meningsfullt för oss. För att inte översvämmas av intryck tar hjärnan genvägar, drar slutsatser och stänger av. Våra hjärnor bedöms kunna hantera runt 3 000 budskap per dag.

Marina Abramovic som är professor i performance menar på att det idag är svårare att fånga människors uppmärksamhet än vad det var förr. För 20-30 år sedan kunde hennes publik koncentrera sig i 15 minuter, idag klarar de bara 30 sekunder. Det pratas om att vi är i en zappkultur. Allt ska gå så fort, vi är rastlösa, stressade och uttråkade. Vi nöjer oss inte med att bara zappa på tvn, vi tittar även på telefonen OCH pratar med någon samtidigt. Filosofen Paul Virilio menar att vi blivit homo zappiens.

Vad vi verkligen behöver är att koppla ner alla intryck och lyssna inåt.
För några helger sedan var jag på efterlängtat spa tillsammans med min mamma. Ur högtalarna hördes fågelkvitter och ”plingplongmusik”. Redan i receptionen porlade det vatten ur en fontän och det luktade så där gott och fräscht. Vi tog varsin korg och följde med en kvinna in i ett rum där hon skulle berätta om spat, vad som fanns att tillgå och om deras regler. Hon berättade att mobiltelefoner var helt förbjudna, att man skulle prata med små bokstäver på plan ett och att det var absolut förbjudet att prata på plan två. På andra våningen skulle det alltså vara tyst och det fanns flera skyltar uppsatta som visade just detta. Trots det var det ett evigt kacklande på andra våningen och jag blev så besviken. Både jag, mamma och spa-personalen sade till flera gånger. När vi gjorde det fick vi sura miner tillbaka och så började man helt sonika prata igen. För att jävlas, som om de vore trotsiga tonåringar som minsann inte alls tänkte följa de uppsatta reglerna som fanns. Att ingen hade rätt att säga åt dem, att de krävde att använda sin mänskliga rättighet att få höras.

Jag blev så besviken och så arg. Hade det varit helt tyst hade jag lättare kunnat njuta av att guppa omkring i de varma poolerna och lyssna på fågelkvitter, istället stördes helhetsintrycket av ett ständigt sorl. Jag tycket det är bedrövligt att man inte tar tillfället i akt att vara tyst och njuta av vad tystnaden ger. Man har ändå betalat en hel del pengar och att då inte försöka få valuta för pengarna, tillåta andra människor att få vila OCH följa uppsatta regler förstår jag inte.

På första våningen låg det en man i ett kopparkar på en bädd av varma lavastenar. Han ligger under en filt och spelar på sin mobiltelefon. En och en halv meter framför honom sitter en skylt på väggen som säger att mobiltelefoner är förbjudna. När han somnar på de varma stenarna väcks vi alla runtomkring av hans ringande mobiltelefon. Han väcks dock när en ur personalen kommer och ruskar till honom och ger honom en ordentlig utskällning.
Jag tycker det är sorgligt att man inte vågar ta in lite tystnad i sitt liv, vad är det för tankar eller känslor man försöker hålla borta?
 
Jag är precis hemkommen ifrån ett yogapass och njöt av att i tystnad bara andas.

Ta du dig tid för tystnad och reflektion?