Idag blev det god mat och tårta för att fira ett viktigt datum.

Nu i oktober är det 15 år sedan jag började föreläsa. Det exakta datumet kommer jag inte ihåg,  jag vet dock att det datumet förändrade mitt liv.

2003 tjänstgjorde jag på KS08 och var söksoldat på ett skyttekompani i Kosovo. De sexuella trakasserierna och mobbningen började andra dagen på utbildningen och gjorde min mission till ett helvete. När det blev för jobbigt gick jag in på toaletten och grät i en handduk för att mina kollegor inte skulle höra mig. Mitt i allt detta fick jag frågan om jag ville följa med min kompanichef hem till Sverige och föreläsa om mina erfarenheter av att vara utsatt för sexuella trakasserier. Vi skulle föreläsa för nästa bataljons chefer och jag tackade ja trots att jag mådde mycket dåligt och min största fobi var att redovisa och prata inför människor. Jag såg dock detta som min stora chans att få upprättelse.

För 15 år sedan stod jag bakom podiet på skakiga ben och ville bara kräkas. Det var en hemsk men spännande upplevelse att prata om det svåra men samtidigt läkande. Jag kände efteråt att detta ögonblick var livsavgörande för mig. Jag förstod många år senare att det är min livsuppgift att föreläsa och sprida deta viktiga värdegrundsbudskap.

Det har nu gått 15 år vilket är lite galet när jag tänker på det. Vad tiden gått fort och vad mycket som hänt under dessa år! 

När jag startade mitt första företag, en enskild firma, var det oerhört svårt att få kunder. Inte nog med att jag var ett okänt ansikte, ytterst få ville prata pm och jobba med mina hjärtefrågor. Chefer jag pratade med tyckte visserligen att det jag föreläste om var intressant men det fanns inte på kartan att de skulle lägga vare sig tid eller pengar på att utbilda sin personal. Man värdesatte annat som de trodde skulle genererade intäkter till organisationen. Man lyssnade inte på det örat att det kostade pengar att låta bli att arbeta med dessa frågor. Pengar man förlorar genom att arbetsglädjen försvinner, effektiviteten minskar, det produceras sämre, personalen mår dåligt, sjukskrivningarna ökar, personalen säger upp sig och sedan talar illa om arbetsgivaren. Jag är oerhört glad över att denna inställning nu ändrats och att fler och fler förstår allvaret i frågan.

10 000 – 30 000 människor blir varje år långtidssjukskrivna och 100 - 300 begår självmord på grund av sexuella trakasserier och mobbning i arbetslivet. 

Jag brinner fortfarande för att skapa starka och friska arbetslag fria från mobbning och trakasserier. Jag kör 15 år till!
 

För några dagar sedan kom Fredrika Bremerförbundet och Rättviseförmedlingen ut med att de tycker att man ska revidera det så kallade bokstavsalfabetet för att göra det mer jämställt. Det har tagit mig några dagar att sätta igång att skriva detta blogginlägg eftersom jag tappade andan av att läsa något så dumt. För att sammanfatta mina tankar kring detta säger jag bara
3 F= Fel Fucking Fokus.

Så här tänker jag.

Det är mycket i samhället och världen som inte fungerar som det borde. För att dra några exempel så förekommer så kallade balkongmord där kvinnor helt sonika kastas ut mot en säker död för att de vill leva sina egna liv för sin egen skull, för att de inte vill gifta sig med den man som släkten valt. Detta är ett hot mot jämställdheten. Flickor får sina underliv stympade, förstörda och hopsydda. Detta sker i Sverige idag. Allt i syfte att kontrollera kvinnans sexualitet. Ja, de hindrar inte bara henne från att vara sexuellt aktiv utan även att röra sig, kissa och menstruera. Detta är ett hot mot jämställheten. Flickor blir kallade för horor samtidigt som de blir tafsade på i skolkorridoren. Detta är ett hot mot jämställdheten. Kvinnor blir antastade på krogen, på bussen, på jobbet, i affären och tvättstugan. Detta är ett hot mot jämställdheten. Kvinnor börjar undvika fler platser än tidigare eftersom de är rädda för att bli överfallna och våldtagna. Kvinnor är numera vaksamma även på dagen och inte som förr efter mörkrets inbrott. Detta är ett hot mot jämställdheten.

Bokstavsalfabetet är vida känt i Sverige och flera myndigheter använder det dagligen för att förtydliga ord och koder. Jag lärde mig det 2001 då jag ryckte in i lumpen och tvingades drilla det. Jag kan det fortfarande som ett rinnande vatten trots att det gått så många år. Ibland använder jag det fortfarande i telefonsamtal när jag ska bokstavera mina krångliga efternamn.

Adam, Bertil, Cesar, David, Erik, Filip, Gustav, Helge, Ivar, Johan, Kalle, Ludvig, Martin, Niklas, Olof, Petter, Qvintus, Rudolf, Sigurd, Tore, Urban, Viktor, Wilhelm, Xerxes, Yngve, Zäta, Åke, Ärlig, Östen.

Nu är alltså förslaget att man bland annat ska byta ut David mot Doris, Kalle mot Khaled och Ludvig mot Laila.

Att komma fram till att man ska göra om detta alfabet och dessutom komma överens om vad man ska ha istället för de befintliga namnen måste krävts mycket tid och många möten. ”Vilka förslag har vi istället för David?” ”Hur många röstar på Doris?” ”Är alla nöjda med Khaled eller ska vi ta Khidr istället?” ”Kan alla räcka upp handen ordentligt så vi kan räkna!”

Seriöst.

Fartyg kallas oftast för hon och har kvinnliga namn. Med ovanstående logik ska vi då numera börja prata om våra båtar och fartyg som han. Man får döpa om M/S Viking Grece till M/S Viking Gunnar för att göra det mer jämställt. Och rättvist.
Flickor och kvinnor lider idag av att vara förtryckta. Jag vill gå i min älskade skog utan att behöva utrusta mig med överfallsspray eller låna grannens hund.

Lägg er energi och tid på rätt saker och sluta ha FEL FUCKING FOKUS!

 

Dessa ord är ofantligt viktiga, helt självklara men tyvärr inte respekterade.
 
Efter att jag lade upp mitt förra blogginlägg om skräcken jag kände då jag trodde jag skulle bli överfallen och våldtagen har många kvinnor hört av sig till mig med sina historier om händelser när de trott att det varit kört. Berättelserna är horribla och så vanliga.
Min kropp är min kropp. Din kropp är din kropp. Det är verkligen inte svårare än så men dessvärre klampar många över den gränsen och gör stor skada.

När jag gick i förskola (dagis) och skola pratade man inte om integritet och stopp min kropp. Detta har ändrats och det gör mig glad. Visste du förresten om att man räknar med att det finns tre barn i varje klass som är utsatta för sexuella övergrepp. Bara att skriva föregående mening är svårt och tårarna bränner bakom ögonlocken där jag sitter på tåget från Stockholm. Tre barn! Hur är det möjligt! Jag vill bara skrika, slå sönder någonting och döda alla jävla pedofiler. Tankarna snurrar med ångest av att inte göra tillräckligt. Vad kan jag göra för att förändra och påverka? Att skriva detta blogginlägg är en liten sak som förhoppningsvis kan göra någon skillnad.

Min son är snart 4 år och han älskar kaniner. På sitt huvud har han en rosa kaninmössa när han går till förskolan. Han bryr sig inte om att någon trott han varit en flicka bara för att han går med en rosa kanin på huvudet. Vissa barn vill bli poliser när de blir stora, han vill bli en kanin. Jag älskar denna lilla människa så mycket, så fin och rolig. När hans storebror var lika liten som han är nu började jag prata med honom om hur viktigt det var att han förstod att hans kropp var hans egen. Jag berättade att han själv ska bestämma vem som får röra den och hur. Jag gjorde och gör fortfarande klart för barnen att detta också betyder att de aldrig heller få röra någon annan mot deras vilja.

Min yngsta son har redan i denna ålder fått med sig från förskolan att hans kropp är hans. Han sätter ofta upp handen i ett stopptecken och säger ”STOPP, det är min kropp!” Häromdagen kittlade jag honom. Först tyckte han det var roligt och vek sig av skratt, efter ett tag tröttnade han och sa ”STOPP, det är min kropp!” och då slutade jag med en gång. För att visa att jag tar hans vilja och känsla på allvar. I somras var det en envis fluga som störde honom ideligen genom att surra i hans ansikte. Ha sa samma sak till flugan som han sa till mig häromdagen. Flugan lyssnade inte men det är en annan femma. Huvudsaken är att han förstår poängen.

Förändringen i samhället måste komma från barnen. När de förstår och agerar rätt kommer sexuella övergrepp att minska.

Tvinga inte dina barn att krama mormor/farbror/kusin. Vill de inte så vill de inte. Lär barnen att de bara ska krama människor de vill krama. Tvinga inte barnen att ge något av sig själva som de inte vill ge. Att mormor/farbror/kusin blir ”sårade” är verkligen totalt oviktigt, ditt barns känsla och trygghet är viktigare.

Om man tvingas kramas med en farbror man knappt känner kanske man känner att man ska tycka det är ok att ens gymnastiktränare vill ha kramar. Pedofiler finns där barn finns och det är vår förbannade skyldighet att skydda våra oskyldiga små älsklingar. Prata med barnen om deras rätt till deras egen kropp och att de alltid ska komma till dig om något känns fel.

STOPP. DET. ÄR. MIN. KROPP.
 

Idag blev det god mat och tårta för att fira ett viktigt datum.

Nu i oktober är det 15 år sedan jag började föreläsa. Det exakta datumet kommer jag inte ihåg,  jag vet dock att det datumet förändrade mitt liv.

2003 tjänstgjorde jag på KS08 och var söksoldat på ett skyttekompani i Kosovo. De sexuella trakasserierna och mobbningen började andra dagen på utbildningen och gjorde min mission till ett helvete. När det blev för jobbigt gick jag in på toaletten och grät i en handduk för att mina kollegor inte skulle höra mig. Mitt i allt detta fick jag frågan om jag ville följa med min kompanichef hem till Sverige och föreläsa om mina erfarenheter av att vara utsatt för sexuella trakasserier. Vi skulle föreläsa för nästa bataljons chefer och jag tackade ja trots att jag mådde mycket dåligt och min största fobi var att redovisa och prata inför människor. Jag såg dock detta som min stora chans att få upprättelse.

För 15 år sedan stod jag bakom podiet på skakiga ben och ville bara kräkas. Det var en hemsk men spännande upplevelse att prata om det svåra men samtidigt läkande. Jag kände efteråt att detta ögonblick var livsavgörande för mig. Jag förstod många år senare att det är min livsuppgift att föreläsa och sprida deta viktiga värdegrundsbudskap.

Det har nu gått 15 år vilket är lite galet när jag tänker på det. Vad tiden gått fort och vad mycket som hänt under dessa år! 

När jag startade mitt första företag, en enskild firma, var det oerhört svårt att få kunder. Inte nog med att jag var ett okänt ansikte, ytterst få ville prata pm och jobba med mina hjärtefrågor. Chefer jag pratade med tyckte visserligen att det jag föreläste om var intressant men det fanns inte på kartan att de skulle lägga vare sig tid eller pengar på att utbilda sin personal. Man värdesatte annat som de trodde skulle genererade intäkter till organisationen. Man lyssnade inte på det örat att det kostade pengar att låta bli att arbeta med dessa frågor. Pengar man förlorar genom att arbetsglädjen försvinner, effektiviteten minskar, det produceras sämre, personalen mår dåligt, sjukskrivningarna ökar, personalen säger upp sig och sedan talar illa om arbetsgivaren. Jag är oerhört glad över att denna inställning nu ändrats och att fler och fler förstår allvaret i frågan.

10 000 – 30 000 människor blir varje år långtidssjukskrivna och 100 - 300 begår självmord på grund av sexuella trakasserier och mobbning i arbetslivet. 

Jag brinner fortfarande för att skapa starka och friska arbetslag fria från mobbning och trakasserier. Jag kör 15 år till!
 

För några dagar sedan kom Fredrika Bremerförbundet och Rättviseförmedlingen ut med att de tycker att man ska revidera det så kallade bokstavsalfabetet för att göra det mer jämställt. Det har tagit mig några dagar att sätta igång att skriva detta blogginlägg eftersom jag tappade andan av att läsa något så dumt. För att sammanfatta mina tankar kring detta säger jag bara
3 F= Fel Fucking Fokus.

Så här tänker jag.

Det är mycket i samhället och världen som inte fungerar som det borde. För att dra några exempel så förekommer så kallade balkongmord där kvinnor helt sonika kastas ut mot en säker död för att de vill leva sina egna liv för sin egen skull, för att de inte vill gifta sig med den man som släkten valt. Detta är ett hot mot jämställdheten. Flickor får sina underliv stympade, förstörda och hopsydda. Detta sker i Sverige idag. Allt i syfte att kontrollera kvinnans sexualitet. Ja, de hindrar inte bara henne från att vara sexuellt aktiv utan även att röra sig, kissa och menstruera. Detta är ett hot mot jämställheten. Flickor blir kallade för horor samtidigt som de blir tafsade på i skolkorridoren. Detta är ett hot mot jämställdheten. Kvinnor blir antastade på krogen, på bussen, på jobbet, i affären och tvättstugan. Detta är ett hot mot jämställdheten. Kvinnor börjar undvika fler platser än tidigare eftersom de är rädda för att bli överfallna och våldtagna. Kvinnor är numera vaksamma även på dagen och inte som förr efter mörkrets inbrott. Detta är ett hot mot jämställdheten.

Bokstavsalfabetet är vida känt i Sverige och flera myndigheter använder det dagligen för att förtydliga ord och koder. Jag lärde mig det 2001 då jag ryckte in i lumpen och tvingades drilla det. Jag kan det fortfarande som ett rinnande vatten trots att det gått så många år. Ibland använder jag det fortfarande i telefonsamtal när jag ska bokstavera mina krångliga efternamn.

Adam, Bertil, Cesar, David, Erik, Filip, Gustav, Helge, Ivar, Johan, Kalle, Ludvig, Martin, Niklas, Olof, Petter, Qvintus, Rudolf, Sigurd, Tore, Urban, Viktor, Wilhelm, Xerxes, Yngve, Zäta, Åke, Ärlig, Östen.

Nu är alltså förslaget att man bland annat ska byta ut David mot Doris, Kalle mot Khaled och Ludvig mot Laila.

Att komma fram till att man ska göra om detta alfabet och dessutom komma överens om vad man ska ha istället för de befintliga namnen måste krävts mycket tid och många möten. ”Vilka förslag har vi istället för David?” ”Hur många röstar på Doris?” ”Är alla nöjda med Khaled eller ska vi ta Khidr istället?” ”Kan alla räcka upp handen ordentligt så vi kan räkna!”

Seriöst.

Fartyg kallas oftast för hon och har kvinnliga namn. Med ovanstående logik ska vi då numera börja prata om våra båtar och fartyg som han. Man får döpa om M/S Viking Grece till M/S Viking Gunnar för att göra det mer jämställt. Och rättvist.
Flickor och kvinnor lider idag av att vara förtryckta. Jag vill gå i min älskade skog utan att behöva utrusta mig med överfallsspray eller låna grannens hund.

Lägg er energi och tid på rätt saker och sluta ha FEL FUCKING FOKUS!

 

Dessa ord är ofantligt viktiga, helt självklara men tyvärr inte respekterade.
 
Efter att jag lade upp mitt förra blogginlägg om skräcken jag kände då jag trodde jag skulle bli överfallen och våldtagen har många kvinnor hört av sig till mig med sina historier om händelser när de trott att det varit kört. Berättelserna är horribla och så vanliga.
Min kropp är min kropp. Din kropp är din kropp. Det är verkligen inte svårare än så men dessvärre klampar många över den gränsen och gör stor skada.

När jag gick i förskola (dagis) och skola pratade man inte om integritet och stopp min kropp. Detta har ändrats och det gör mig glad. Visste du förresten om att man räknar med att det finns tre barn i varje klass som är utsatta för sexuella övergrepp. Bara att skriva föregående mening är svårt och tårarna bränner bakom ögonlocken där jag sitter på tåget från Stockholm. Tre barn! Hur är det möjligt! Jag vill bara skrika, slå sönder någonting och döda alla jävla pedofiler. Tankarna snurrar med ångest av att inte göra tillräckligt. Vad kan jag göra för att förändra och påverka? Att skriva detta blogginlägg är en liten sak som förhoppningsvis kan göra någon skillnad.

Min son är snart 4 år och han älskar kaniner. På sitt huvud har han en rosa kaninmössa när han går till förskolan. Han bryr sig inte om att någon trott han varit en flicka bara för att han går med en rosa kanin på huvudet. Vissa barn vill bli poliser när de blir stora, han vill bli en kanin. Jag älskar denna lilla människa så mycket, så fin och rolig. När hans storebror var lika liten som han är nu började jag prata med honom om hur viktigt det var att han förstod att hans kropp var hans egen. Jag berättade att han själv ska bestämma vem som får röra den och hur. Jag gjorde och gör fortfarande klart för barnen att detta också betyder att de aldrig heller få röra någon annan mot deras vilja.

Min yngsta son har redan i denna ålder fått med sig från förskolan att hans kropp är hans. Han sätter ofta upp handen i ett stopptecken och säger ”STOPP, det är min kropp!” Häromdagen kittlade jag honom. Först tyckte han det var roligt och vek sig av skratt, efter ett tag tröttnade han och sa ”STOPP, det är min kropp!” och då slutade jag med en gång. För att visa att jag tar hans vilja och känsla på allvar. I somras var det en envis fluga som störde honom ideligen genom att surra i hans ansikte. Ha sa samma sak till flugan som han sa till mig häromdagen. Flugan lyssnade inte men det är en annan femma. Huvudsaken är att han förstår poängen.

Förändringen i samhället måste komma från barnen. När de förstår och agerar rätt kommer sexuella övergrepp att minska.

Tvinga inte dina barn att krama mormor/farbror/kusin. Vill de inte så vill de inte. Lär barnen att de bara ska krama människor de vill krama. Tvinga inte barnen att ge något av sig själva som de inte vill ge. Att mormor/farbror/kusin blir ”sårade” är verkligen totalt oviktigt, ditt barns känsla och trygghet är viktigare.

Om man tvingas kramas med en farbror man knappt känner kanske man känner att man ska tycka det är ok att ens gymnastiktränare vill ha kramar. Pedofiler finns där barn finns och det är vår förbannade skyldighet att skydda våra oskyldiga små älsklingar. Prata med barnen om deras rätt till deras egen kropp och att de alltid ska komma till dig om något känns fel.

STOPP. DET. ÄR. MIN. KROPP.