Inte bara våra magar kan kurra och våra kroppar kräva näring. Även våra själar kan svälta och sukta efter nutrition.

Den stora frågan vi kan ställa oss är om vi är en kropp som har en själ eller om vi är en själ som har en kropp? Oavsett så hör de ihop och påverkar varandra jämt och ständigt.

När kroppen behöver näring får vi ont i magen, vi blir sura och lättretade. När själen svälter kan vi få värk i våra kroppar, vi får svårt med existentiella frågor och börjar kanske ifrågasätta oss själva och det som finns runtomkring.  Själens hunger ger oss sömnsvårigheter och får dåliga vanor, kanske även beroenden av olika slag.

Att våra själar lider beror många gånger på att vi lever ”fel”, vad det betyder vet bara vi själva. En del människor har aldrig ens reflekterat över att man kan leva på ett annat sätt än på det sätt man gör. För att det aldrig har presenterats för något annat eller för att deras uppväxt och kontroll från omgivningen gjort att man inte ens kunnat tänka tanken. Vi faller så lätt för grupptryck och anpassar oss till andra människors förväntningar, sorg, oro, bördor och kontroll. När vi lever ”fel” lider våra själar. Får vi inte utlopp för det vi vill göra eller på det sätt vi känner att vi vill leva så svälter vi.

De som känner mig och har läst min blogg det senaste 1,5 åren vet att det har varit en svår tid för mig och jag har tröstätit mycket med en del viktuppgång som följd. Jag har inte ätit för att jag varit hungrig utan för att min själ har svultit.

Idag blev ännu en korsstygnstavla färdig och på den står det:

”Ju mer jag väger desto svårare blir jag att kidnappa!

 
Viktigt att se det positiva i allt!



Vad behöver din själ?


 

Igår kom beskedet om att restriktionerna hävs från och med den 29 september.

Om 21 dagar, alltså tre veckor ska livet alltså kunna återgå till det normala och vi kan lägga detta jobbiga bakom oss. Det vad alla fall jag trodde skulle vara över på ett par månader tog mer än 1,5 år. Vissa har knappt märkt av det, andra har fått sina liv förstörda.

Jag läste häromdagen att vissa branscher har gynnats av pandemin. Några av dem är spelbranschen, matleveransbranschen, budbilsbranschen och byggbranschen. Min bransch dog och även jag en smula. Det sägs att det inte finns något ont som inte för något gott med sig. Jag längtar efter att se vad det kan vara i mitt fall för i nuläget förstår jag det inte alls.
 
För ett år sedan skrev jag ett blogginlägg om KASAM och att mitt KASAM (känslan av sammanhang) fortfarande var relativt starkt. Jag är ledsen över att säga att det inte är det längre men jag kämpar för att komma tillbaka.

Det är inte meningen att vi ska gå igenom livet utan motstånd. Vi växer av det och utvecklas som människor. Bakslag får oss att vara tacksamma för det vi har, det vi kanske annars tog för givet.

Som några av er redan vet så broderar jag korsstygn och hittade igår ett citat jag ska ha på en tavla framöver:
 

SÖKES:
Räkmacka, gärna med bra glid!
 

 
Jag älskar det jag arbetar med, det ger mig en glädje och tillfredställelse rakt in i själen. Efter att ha stått på scen och blottat min själ och tagit emot människors sorg, tårar och kärlek är jag helt slut efteråt. Människor frågar mig ständigt hur jag orkar med det jag gör och jag svarar att jag gör det för att jag måste, för att det är min livsuppgift.
 
Socialminister Lena Hallengren sa igår: ”Vi tar ett steg mot en normal vardag, mot ett samhälle fritt från restriktioner.”

Jag behöver inte gå på krogen eller sitta i stora sällskap på restaurang – Jag vill bara jobba!
 

Inte bara våra magar kan kurra och våra kroppar kräva näring. Även våra själar kan svälta och sukta efter nutrition.

Den stora frågan vi kan ställa oss är om vi är en kropp som har en själ eller om vi är en själ som har en kropp? Oavsett så hör de ihop och påverkar varandra jämt och ständigt.

När kroppen behöver näring får vi ont i magen, vi blir sura och lättretade. När själen svälter kan vi få värk i våra kroppar, vi får svårt med existentiella frågor och börjar kanske ifrågasätta oss själva och det som finns runtomkring.  Själens hunger ger oss sömnsvårigheter och får dåliga vanor, kanske även beroenden av olika slag.

Att våra själar lider beror många gånger på att vi lever ”fel”, vad det betyder vet bara vi själva. En del människor har aldrig ens reflekterat över att man kan leva på ett annat sätt än på det sätt man gör. För att det aldrig har presenterats för något annat eller för att deras uppväxt och kontroll från omgivningen gjort att man inte ens kunnat tänka tanken. Vi faller så lätt för grupptryck och anpassar oss till andra människors förväntningar, sorg, oro, bördor och kontroll. När vi lever ”fel” lider våra själar. Får vi inte utlopp för det vi vill göra eller på det sätt vi känner att vi vill leva så svälter vi.

De som känner mig och har läst min blogg det senaste 1,5 åren vet att det har varit en svår tid för mig och jag har tröstätit mycket med en del viktuppgång som följd. Jag har inte ätit för att jag varit hungrig utan för att min själ har svultit.

Idag blev ännu en korsstygnstavla färdig och på den står det:

”Ju mer jag väger desto svårare blir jag att kidnappa!

 
Viktigt att se det positiva i allt!



Vad behöver din själ?


 

Igår kom beskedet om att restriktionerna hävs från och med den 29 september.

Om 21 dagar, alltså tre veckor ska livet alltså kunna återgå till det normala och vi kan lägga detta jobbiga bakom oss. Det vad alla fall jag trodde skulle vara över på ett par månader tog mer än 1,5 år. Vissa har knappt märkt av det, andra har fått sina liv förstörda.

Jag läste häromdagen att vissa branscher har gynnats av pandemin. Några av dem är spelbranschen, matleveransbranschen, budbilsbranschen och byggbranschen. Min bransch dog och även jag en smula. Det sägs att det inte finns något ont som inte för något gott med sig. Jag längtar efter att se vad det kan vara i mitt fall för i nuläget förstår jag det inte alls.
 
För ett år sedan skrev jag ett blogginlägg om KASAM och att mitt KASAM (känslan av sammanhang) fortfarande var relativt starkt. Jag är ledsen över att säga att det inte är det längre men jag kämpar för att komma tillbaka.

Det är inte meningen att vi ska gå igenom livet utan motstånd. Vi växer av det och utvecklas som människor. Bakslag får oss att vara tacksamma för det vi har, det vi kanske annars tog för givet.

Som några av er redan vet så broderar jag korsstygn och hittade igår ett citat jag ska ha på en tavla framöver:
 

SÖKES:
Räkmacka, gärna med bra glid!
 

 
Jag älskar det jag arbetar med, det ger mig en glädje och tillfredställelse rakt in i själen. Efter att ha stått på scen och blottat min själ och tagit emot människors sorg, tårar och kärlek är jag helt slut efteråt. Människor frågar mig ständigt hur jag orkar med det jag gör och jag svarar att jag gör det för att jag måste, för att det är min livsuppgift.
 
Socialminister Lena Hallengren sa igår: ”Vi tar ett steg mot en normal vardag, mot ett samhälle fritt från restriktioner.”

Jag behöver inte gå på krogen eller sitta i stora sällskap på restaurang – Jag vill bara jobba!