I nuläget har mitt inlägg på Linkedin fått följande respons:

13 242 reaktioner
605 251 visningar
328 kommentarer
73 delningar

Otroligt vilken respons! Här kommer inlägget:


Rödgråten.

Svettig donade jag med mitt växthus då jag fick ett larm från SMS-Livräddare.

Det visade sig vara ett misstänkt hjärtstopp några hundra meter från mig så jag kollade upp adressen och slängde mig i bilen. Få minuter senare kom jag fram till ett hus med ytterdörren öppen. Där inne låg en äldre kvinna på golvet och hemtjänstpersonal utförde HLR.

Hon hade kräkt på sin fina klänning och luften var tung. Jag bad den ena personalen att öppna altandörren bakom sig. Därefter tog jag upp andningsskyddet för att kunna göra inblåsningarna. Jag och den ena mannen turades om att göra bröstkompressioner och jag blåste.

Ambulansen var larmad och på väg.

Flera människor droppade in som också hade svarat på larmet. När en kvinnlig sjuksköterska kom hade kvinnan fått puls och börjat andas själv. Dock fortfarande medvetslös så vi lade henne i stabilt sidoläge.

Brandkåren kom och därefter ambulansen.
Jag torkade bort slemmet från hennes mun för att underlätta andningen och backade undan.

Jag klappade hennes kalla hud och tårarna kom. Till saken hör att jag är utbildad HLR instruktör och van att utbilda kring detta viktiga men detta var första gången jag fick göra det skarpt. Det är något annat, det är en människa som ligger där.

När jag och de andra gick runt i hennes hem för att leta efter identitetshandlingar att skicka med ambulansen blev det så verkligt. Jag såg foton på henne och hennes anhöriga, en kvinna som levt ett helt liv.

Att få tillbaka en människas puls och andning efter ett hjärtstopp är svårt, ännu svårare om man inte har tillgång till en hjärtstartare men vi lyckades.

Hur det går för damen nu vet jag inte men mina tankar är hos henne och hennes familj.

Den kvinnliga sjuksköterskan tog mitt nummer och ringde mig sedan. ”Hemtjänstpersonalen kunde prata med varandra, jag åkte till mina kollegor och räddningstjänsten hade varandra. Det kändes inte bra att du skulle åka hem ensam!” Så sa hon och det var så fint. Medmänsklighet.

Hemma har jag nu både gråtit och odlat klart.

Gå en HLR utbildning - man vet aldrig när den behövs! Livet är skört, hand om er!

Skål för livet!

Ps. Tre dagar senare åkte jag på ännu ett larm där mannen liv dessvärre inte gick att rädda. Jag höll hans varma hand i min och önskade honom en fin överfart.
 

I nuläget har mitt inlägg på Linkedin fått följande respons:

13 242 reaktioner
605 251 visningar
328 kommentarer
73 delningar

Otroligt vilken respons! Här kommer inlägget:


Rödgråten.

Svettig donade jag med mitt växthus då jag fick ett larm från SMS-Livräddare.

Det visade sig vara ett misstänkt hjärtstopp några hundra meter från mig så jag kollade upp adressen och slängde mig i bilen. Få minuter senare kom jag fram till ett hus med ytterdörren öppen. Där inne låg en äldre kvinna på golvet och hemtjänstpersonal utförde HLR.

Hon hade kräkt på sin fina klänning och luften var tung. Jag bad den ena personalen att öppna altandörren bakom sig. Därefter tog jag upp andningsskyddet för att kunna göra inblåsningarna. Jag och den ena mannen turades om att göra bröstkompressioner och jag blåste.

Ambulansen var larmad och på väg.

Flera människor droppade in som också hade svarat på larmet. När en kvinnlig sjuksköterska kom hade kvinnan fått puls och börjat andas själv. Dock fortfarande medvetslös så vi lade henne i stabilt sidoläge.

Brandkåren kom och därefter ambulansen.
Jag torkade bort slemmet från hennes mun för att underlätta andningen och backade undan.

Jag klappade hennes kalla hud och tårarna kom. Till saken hör att jag är utbildad HLR instruktör och van att utbilda kring detta viktiga men detta var första gången jag fick göra det skarpt. Det är något annat, det är en människa som ligger där.

När jag och de andra gick runt i hennes hem för att leta efter identitetshandlingar att skicka med ambulansen blev det så verkligt. Jag såg foton på henne och hennes anhöriga, en kvinna som levt ett helt liv.

Att få tillbaka en människas puls och andning efter ett hjärtstopp är svårt, ännu svårare om man inte har tillgång till en hjärtstartare men vi lyckades.

Hur det går för damen nu vet jag inte men mina tankar är hos henne och hennes familj.

Den kvinnliga sjuksköterskan tog mitt nummer och ringde mig sedan. ”Hemtjänstpersonalen kunde prata med varandra, jag åkte till mina kollegor och räddningstjänsten hade varandra. Det kändes inte bra att du skulle åka hem ensam!” Så sa hon och det var så fint. Medmänsklighet.

Hemma har jag nu både gråtit och odlat klart.

Gå en HLR utbildning - man vet aldrig när den behövs! Livet är skört, hand om er!

Skål för livet!

Ps. Tre dagar senare åkte jag på ännu ett larm där mannen liv dessvärre inte gick att rädda. Jag höll hans varma hand i min och önskade honom en fin överfart.