Runktävling

... När jag ryckte in den där kalla kvällen i slutet på april var jag så stolt och rakryggad. Nu gick jag där och kände mig värdelös och undrade varför jag försatt mig i en sådan situation. Väl på planet hem satt jag och tittade ut över landskapet och kände tacksamhet över att få komma hem ett litet tag och ladda mina batterier. Min lägenhet hemma i Göteborg hade jag hyrt ut i andra hand och jag skulle bo hos min mamma och bli ordentligt bortskämd. Jag träffade vänner och hade på mig rosa kläder så ofta jag bara kunde (!)

En vecka gick snabbt och snart var jag tillbaka i Kosovo igen.

Det kändes som om jag hade ett rött stämplat märke i pannan där det stod "Mobbad” på. Det kändes som om alla stirrade på mig. En del med blickar för att jag var kvinna och de hade ju inte hade sett sina flickvänner på ett tag, andra tittade på mig med medlidande en del säkert också med förakt.

Jag ville så fruktansvärt gärna bara vara en i gänget och passa in. Vara en som alla andra.

Jag skämdes något så fruktansvärt för det jag var utsatt för samtidigt som jag var så evinnerligt ensam. Jag ville inte att det skulle synas på mig att jag led, jag grät i det tysta och satte på mig en mask och log. Men jag kände att leendet många gånger var stelt och inte äkta, det gick liksom inte att få till det rätt.

Att komma in i ett rum med mycket folk (män) kändes alltid jobbigt för jag blev alltid uttittad, studerad uppifrån och ner och det gjorde mig arg men också generad. Jag kunde aldrig riktigt vara avslappnad.

En dag hade två tjejkompisar där nere i Kosovo gått förbi en bostadsbarack med dörren stängd och utanför stod det ett par killar och flinade. Tjejerna gick fram och undrade vad de flinade åt och fick till svar att de skulle stå kvar och se själva. Nyfiket ställde de sig där och väntade. Någon minut senare slits dörren upp och ut springer en kille med en kladdig hand i vädret. Han flinar glatt och stolt tills han får syn på tjejerna, då springer han snabbt därifrån. Killarna hade nämligen en runktävling. Snabbast till utlösning vann. Vilken plats han kom på vet jag inte. Tjejerna blev nog trots allt inte så förvånade, deras år i försvarsmakten hade nog härdat dem som man säger. Jag minns hur äcklad jag var när jag fick veta detta, vidrigt. Jag var så glad att jag inte var med tjejerna vid detta tillfälle.

Det här med det sexuella hade jag svårt att förstå. Hur kåt kunde man vara och hur äckligt behövde man bete sig? Varför såldes det porrtidningar i affären på campen och varför var det tillåtet att läsa dem helt öppet? Jag funderade många gånger på vilken människosyn männen, mina arbetskamrater, fick av att läsa dessa tidningar? Innan ett uppdrag eller som sänglektyr? Hur såg de på mig (fick jag ju veta visserligen) eller de kvinnor som vi bland annat var där för att skydda och hjälpa?

Hur är det med porrtidningar/kalendrar på din arbetsplats?
Finns det sådant och varför?

Fortsättning följer…