Kvinnlig Sisu

Vi hade en "kvinnlig sjukvårdssisu" på campen vilket innebar att all personal som arbetade i den var kvinnor. Sisun var ombyggd som en ambulans och det var bland annat den som skulle hämta oss ute i fält om vi blev skadade. De som arbetade på den var: en läkare, en sjuksköterska, en förare och en vagnschef. Jag tänkte inte så mycket på det tills en kille jag lärde känna där nere började prata om den. Han var en av de få som jag ansåg riktigt vettig och som stod på min sida i allt som hände med min grupp men en dag fick han mig att tappa hakan. Han sa:

- Om jag blir skadad i fält vägrar jag åka med dem tillbaka till campen!

- Va? Varför då? Undrade jag.

- Det är väl uppenbart att de är här för att de är kvinnor och inte för att de är kompetenta! Fick jag till svar.

Jag blev oerhört chockad över att detta kom från hans mun, han som annars var så bra. Dock var jag medveten om att denna inställning fanns överallt men i detta ögonblick insåg jag även hur han såg på mig och min roll som soldat. Efter detta slutade jag anförtro mig till honom. Många år senare fick jag ett mail från vederbörande på FB där han bad om ursäkt för att han behandlat mig på ett felaktigt sätt. Jag minns inte om jag svarade på mailet men jag var ändå glad över att han i alla fall reflekterat kring sitt beteende.

I Kosovo lärde jag känna en tjej som gjort lumpen några år innan mig och av sina plutonskamrater fick hon en träkuk som de hade täljt åt henne. Denna skulle hon hålla fram när de andra "runkat upp stridskuken" innan de skulle ut i strid. Jag fick även höra en historia om en kvinna som gjorde lumpen och där hennes pluton fick kollektiv bestraffning om hon blev kallad för något annat än horan. När jag hör sådana historier blir jag helt vansinnig, vad är det för fel på folk?

Var jag trygg med min grupp? Skulle de hjälpa mig och komma till undsättning om jag behövde dem? Jag tvivlade ofta på detta och det gjorde mig osäker.

Trots att alla visste vad jag var med om kom min plutonschef inte fram till mig en enda gång och frågade mig hur jag mådde eller om han kunde hjälpa mig med någonting.
Vilket bra chefsmaterial…                         
Ett tag senare fick jag i veta att han pratat med en kvinnlig sjuksköterska och sagt till henne att han inte visste hur han skulle göra med denna situation. Han hade nämligen inte arbetat med kvinnor förut. Skämtar han eller? Oavsett om jag var man eller kvinna så var detta en mobbningssituation och han som chef SKULLE/BORDE/MÅSTE agera.
Herregud säger jag bara!

Vilka egenskaper tycker du att en bra chef ska ha?

Fortsättning följer… 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Kerstil » Fel Fucking Fokus:  ”Du har rätt. Om nu detta är något att lägga krut på så finns det ett utmärkt bok..”

  • Guran » Bättre sent än aldrig:  ”Den person är inte av kvinna född som klarar av att läsa detta utan att bli alld..”

  • AnnKatrine » Jag trodde det var kört:  ”Usch jag kan känna paniken du hade, jag har själv varit nära att bli överfallen...”

  • Suss » Bättre sent än aldrig:  ”Jösses jag blev rörd, förbannad hmm fick blandade känslor på en och samma gång, ..”

  • Torbjörn Sjuenell » Bättre sent än aldrig:  ”Emilia. Sitter på tåget och gråter. Måste ha varit otroligt känslosamt för dig. ”

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln

-