Lyckan. Del 3/3

Jag fick hjälp av läkare och psykolog och mörkret lättade.

I mitten av januari köpte jag på ett bostadsrättsparhus nära barnens skola och pappa. Lyckan och lättnaden var total, nu kunde jag börja räkna ner. 110 dagar efter påskrift kunde jag flytta in.
Jag beställde två enorma lass från IKEA och MIO, det var en fantastisk känsla att få skapa mitt hem på nytt. Det blev en hel del rosa, bara för att jag kunde! Även kaklet i köket blev rosa men det kanske jag kommer få ångra senare? Inte så troligt dock!

Det var tärande att bo ihop med min exman men nu visste jag i alla fall att det fanns ett slutdatum. Den 1 maj skulle jag påbörja mitt nya liv och jag längtade verkligen! Min fyraåring sa en dag till mig: ”Mamma, när du flyttar sen får du inte träffa pappa mer för ni bara bråkar hela tiden!”

Jag fick nycklarna redan den 29 april och på kvällen åkte jag och barnen dit med de första lådorna. Trots att huset var i rätt kasst skick och det var brunt i stort sett överallt var barnen överlyckliga. De gav tummen upp och sprang upp och ner i trappan. De utforskade varje vrå och jag kände en sådan frid. Detta var vårt. Mitt liv.
Dagen efter började jag måla om överallt, allt brunt skulle bli vitt. Jag målade vardagsrummet, hallen, kontoret, Edwins rum, mitt rum och klädkammaren. Väggar och tak. Vilket slit! Hantverkare är hemma hos mig i detta nu och renoverar köket. Vilket fantastiskt fint hem jag och barnen kommer få!

Med handen på hjärtat är jag så oerhört tacksam! Almanackan börjar fyllas på med uppdrag och jag har ett sådant bra liv.  Jag är lycklig för första gången på många år, jag kommer aldrig mer att kompromissa med min egen lycka. Jag kommer aldrig mer ändra på mig för någon annans skull. Jag kommer aldrig mer gå emot min magkänsla. Jag kommer aldrig mer gå in i eller stanna i ett dåligt förhållande. Jag kommer aldrig mer jaga sönder mig.

Vi skapar vår egen lycka varje dag. Varje sekund gör vi val. ”Ska jag ta kakan eller inte?” ”Ska jag säga detta elaka eller inte?” ”Ska jag stanna i denna relation eller inte?”
Jag var tvungen att slå i botten för att kunna ta mig upp. Krascha i avgrunden för att kunna trycka ifrån. Jag har lämnat en oerhört smärtsam tid med mycket tårar. Jag gick ifrån en dålig relation som varade i mer än 10 år. Det är lång tid men jag lärde mig en läxa. Man ska aldrig kompromissa med den man är och det liv man vill leva. Livet är för dyrbart och man är skyldig sig själv att vara lycklig här och nu.

Vid ett tillfälle sa min pappa till mig: ”Emilia, förstår du vad du har åstadkommit de sista åren? Du har gjort mer än de flesta andra gör under ett helt liv. Nu får du stanna upp, tänka till, fira och vila!” Jag lovar att fira och vila pappa!

Jag var så oerhört rädd, livrädd för att vara ärlig. Tänk så bra det blev! Jag är så lycklig att jag äntligen tog steget. Allt ordnar sig!

Denna vecka har jag hållit i tre föreläsningar i tre olika städer. Jag fullkomligt älskar mitt jobb, mitt liv, mina barn och den framtid som väntar. Jag har allt jag behöver och mer därtill. Ännu bättre blir det när jag tagit tag i min träning och när jag hittar kärleken i mitt liv men det kommer när det är dags. Allt har sin tid.  

Jag är lycklig här och nu. Och oerhört tacksam!

 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln

-