Att riskera sin plats i flocken

Jag har varit ute på så många arbetsplatser vid det här laget att det är svårt att inte dra slutsatser. Det blir mer och mer tydligt för mig: människan är livrädd för att riskera sin plats i flocken.

Människan har inte i alla tider ständigt glott ner i sina smartphones samtidigt som de sippat på en latte.
För länge sedan levde vi i grottor och var totalt utelämnade till flocken och ledarens beslut.
Att gå emot flocken och riskera att puttas ut i kylan och ensamheten var lika med döden. Vår tids människor har helt andra möjligheter, i vår tid borde det inte vara hela världen. Vi har information och kunskap. Vi har tillträde till många olika typer av grupper och gemenskaper. Trots det är det fullständigt förkrossande att bli utesluten. Frågan är varför?

Kan man inte vända på det? När människor stöter bort en har de förbrukat rätten att få umgås med en. Det finns många andra människor och grupper som gärna tar in en och som förtjänar att ta del av ens vänskap.

Om det är någonting som jag är oerhört intresserad av så är det djurens instinkter.     
Vi människor behöver handböcker för allting, djuren bara vet. Hur kommer det sig att en nyfödd känguruunge som för övrigt bara är några centimeter lång när den föds instinktivt vet att den ska klättra upp för sin mammas tjocka päls och sedan klättra ner i pungen? Hur vet fåglarna att de ska flyga kors och tvärs över jordklotet? Hur kommer de fram när de inte har karta och kompass? Hur kan myrorna, som inte har något språk, bygga fantastiska myrstackar?

Gäller instinkt bara djuren? Människan är ju också ett djur! Vad är det vi kan eller borde kunna som vi blir lärda att förtränga? Jag vill veta mer, vart kan jag lära mig om det?

Idag börjar forskarna lite smått undersöka det faktum att saker och ting sparas i vårt DNA. Blockeringar, rädslor och liknande kan vara inprogrammerade i vårt undermedvetna.
Om så är fallet blir grupptryckets kraft inte ett så konstigt fenomen. Det skulle förklara varför vi drabbas så hårt av att vara utsatta för mobbning. Det skulle förklara varför det känns som om världen rasar samman när vi blir utfrusna ur gemenskapen. Det förklarar också varför man idag inte vågar riskera sin plats i flocken.

  • Jag blir hellre utknuffad ur den destruktiva kraft som omsveper en mobbande grupp än att befinna mig i den.
  • Jag står hellre ute i kylan än är omgiven av en falsk värme.
  • Jag lägger hellre armen om en som är ensam än har tio falska armar kring mig.

Jag var nyss på en arbetsplats och föreläste. De hade haft ett fall av mobbning som alla hade känt till men som ingen hade ingripit emot. När jag frågade varför de trodde att det var så svarade en man: Man vill inte riskera sin egen plats.
 
Vem i din närhet behöver komma in i värmen? 
 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Kerstil » Fel Fucking Fokus:  ”Du har rätt. Om nu detta är något att lägga krut på så finns det ett utmärkt bok..”

  • Guran » Bättre sent än aldrig:  ”Den person är inte av kvinna född som klarar av att läsa detta utan att bli alld..”

  • AnnKatrine » Jag trodde det var kört:  ”Usch jag kan känna paniken du hade, jag har själv varit nära att bli överfallen...”

  • Suss » Bättre sent än aldrig:  ”Jösses jag blev rörd, förbannad hmm fick blandade känslor på en och samma gång, ..”

  • Torbjörn Sjuenell » Bättre sent än aldrig:  ”Emilia. Sitter på tåget och gråter. Måste ha varit otroligt känslosamt för dig. ”

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln

-