Karoshi

Kränkande särbehandling är ett gigantiskt samhällsproblem. Det drabbar inte bara individen i sig utan även dess anhöriga, arbetsplatsen och dessutom belastar det sjukvården. Denna problematik kostar både pengar, resurser och mänskligt lidande.  
Ofta läser vi om barn som blir mobbade i skolan och detta känner vi maktlöshet och förtvivlan över.
Att vuxna kränks på sina arbetsplatser rycker vi lite på axlarna åt. När barn mobbar varandra sker det ofta genom slag och sparkar, vuxna mobbar varandra genom mer subtila maktmedel såsom härskartekniker. Av någon anledning tycker vi att det inte är lika allvarligt och att de vuxna borde kunna hantera en sådan situation. Kanske har de själva bidragit till att de är i den situation de befinner sig i?

Kränkande särbehandling är vanligt i vårt samhälle. 1 av 10 går till sina arbeten varje dag med en klump i magen orsakad av de kränkningar de är utsatta för av av kollegor, medarbetare eller chef.

Visst har vi alla hört talesättet: ”Det är inte ens fel när två träter”?
Detta är för det första en stor lögn och för det andra är det felaktigt att kalla en mobbningssituation för konflikt. Genom att utrycka sig så menar man att offret har lika stort ansvar till situationen som mobbaren. I och med det har man inte bara fundamentalt missförstått situationens natur utan man har också förvärrat dess skada.

I torsdags den 31 mars trädde arbetsmiljöverkets nya föreskrift kring den organisatoriska och sociala arbetsmiljön i kraft. Från och med denna dag ställs det högre krav på arbetsgivare att minska den arbetsrelaterade ohälsan, detta gäller bland annat stress och kränkande särbehandling. Antalet anmälda arbetssjukdomar som beror på ovanstående orsaker har ökat med 70% sedan 2010. 

Detta föreskrift kommer inte en dag för tidigt, snarare för sent och frågan är vilken inverkan den kommer att ha på arbetsgivare runt om i landet? Från och med nu ska de prioritera arbetsmiljöarbetet, minska ohälsan och då spara pengar för sig själva och samhället.          Läs mer om föreskriften här: https://www.av.se/press/ny-foreskrift-om-organisatorisk-och-social-arbetsmiljo/

I Japan har det i många år funnits ett fenomen som kallas Karoshi som innebär dödsfall på grund av överarbete – antingen genom exempelvis hjärtsjukdom men också självmord. Karoshi är ett fenomen som stadigt ökar och har gjort så sedan 1980-talet.

Jag vill verkligen inte att Sverige ska ha ett liknade fenomen och trenden med den lavinökande ohälsan på våra arbetsplatser måste gå att vända. Vi måste alla hjälpas åt!

Hur lyssnar du till din kropps signaler vad gäller överansträngning och stress?
 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Guran » Bättre sent än aldrig:  ”Den person är inte av kvinna född som klarar av att läsa detta utan att bli alld..”

  • AnnKatrine » Jag trodde det var kört:  ”Usch jag kan känna paniken du hade, jag har själv varit nära att bli överfallen...”

  • Suss » Bättre sent än aldrig:  ”Jösses jag blev rörd, förbannad hmm fick blandade känslor på en och samma gång, ..”

  • Torbjörn Sjuenell » Bättre sent än aldrig:  ”Emilia. Sitter på tåget och gråter. Måste ha varit otroligt känslosamt för dig. ”

  • Tom Blomqvist » Bättre sent än aldrig:  ”Varmt tack för att du delar denna jobbiga men viktiga erfarenhet! Även jag grät!”

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln

-