Hotad manlighet Del 1/3

I torsdags höll jag fyra föreläsningar som handlade om säkerhetskultur och beteendebaserad säkerhet, BBS. En klar majoritet av publiken bestod av män i varierande åldrar. Efter att ha funderat över helgen kommer nu några av mina tankar kopplade till manlighet respektive kvinnlighet och vad detta gör med oss. Jag börjar med manligheten.

Vad är en riktig man? Denna (uppenbart provocerande mening) bad jag publiken att reflektera över i en bikupa i mitten av föreläsningen. De flesta förstod vad jag menade och hade tagit till sig mitt budskap gällande säkerhetskultur kopplat till machokultur och olyckor. Andra blev otroligt provocerade och betedde sig ganska illa åt. Istället för att backa tog jag ett steg fram och bad dem förklara hur de tänkte.
En man sa att han tog med sig att han skulle skämmas över att vara man. Jag svarade honom att han då dessvärre helt missuppfattat mitt budskap. Jag frågade publiken om de tog med sig samma sak eller om de förstod vad jag menat, de svarade att de hade förstått. Det är intressant att det finns människor man aldrig lyckas nå. De som alltid stänger av öronen och blockerar allt som inte resonerar med deras verklighet.
Jag sa klart och tydligt i föreläsningen att det inte handlade om könet i sig utan om de manliga normerna som säger att en man förväntas vara eller förväntas agera på ett visst sätt för att räknas som ”en riktig man”. Vad nu det är?

Det är förargligt att man kan vara så osäker som person och/eller i sin manlighet att man inte kan ta in budskapet utan vill att jag ska ha fel. När man lyckas trigga igång människor så lätt är man helt rätt på det, den svaga punkten blev mer än synlig. Det finns mycket att arbeta med på våra arbetsplatser, i vår kultur och vår inställning till säkerhetsfrågor.

En man påpekade att han bar en rosa skyddsväst och att han tvingades stå ut med det.

Idag förknippar vi färgen rosa med kvinnan och det kvinnliga men så har det inte alltid varit. På 1600- och 1700 talet var färgade kläder dyra att tillverka och endast de mest rika och betydelsefulla människorna hade råd. De som ville synas – och som hade råd bar färger i sina kläder. Innan rosa började förknippas med kvinnlighet såsom gullighet och mjukhet var det en färg kopplad till styrka, blod och krig – manliga saker helt enkelt (!) Förr bars rosa av kungar och kejsare – idag är det en gemensam färg för flickor på förskolan. Idag vill de flesta flickor ha rosa medan pojkar skyr färgen eftersom de inte vill förknippas med något "tjejigt." Budskapet om att rosa var en av de mest maskulina färgerna på 1700-talet går inte riktigt fram. De mest maskulina männen på denna tid gick runt i rosa sidenplagg med blommiga broderier. De flesta män ville se ut på detta sätt och kvinnorna trånade efter dessa manliga män. Även kvinnor kunde klä sig i rosa eftersom färgen utstrålade ungdom och hälsa. Först på 1940-talet blev rosa en ”flickfärg”. För att någon bestämt det och för att människan är dum och bara följde efter. Som en skock får.

När sporten hejarklack dök upp i slutet av 1800-talet var det oerhört eftertraktade platser för unga män, alla ville tillhöra hejarklacken eftersom det utstrålade manlighet och styrka. Under andra världskriget kallades männen ut i krig och kvinnorna tog över männens platser i klacken. Efter kriget präglades det manliga mer av det feminina och flickorna fick pompoms och allt kortare kjolar.
Under medeltiden var det manligt att sticka, i själva verket var det ett manligt yrke. När maskiner tog över stickandet blev det mer ett kvinnligt intresse. Jag kan fortsätta hur länge som helt och nämna hur synen på strumpbyxor, tårar, sexlust, elektronikarbete, sekreteraryrke osv har ändrat status. Från att ha varit kvinnligt tills att det blev manligt och från att ha varit manligt tills att det ansågs kvinnligt.
Det är helt enkelt beklagligt att man inte kan tänka längre än vad näsan räcker. Vi blir hela tiden styrda med hur vi ska tänka, tycka och klä oss att vara ”rätt”.
 
Vad är då en riktig man? Vad säger våra ideal oss så här i början på 2000-talet? Ska en man vara stor, stark, modig, risktagande, macho, hård, dominant?
En man räckte upp handen i torsdags och sa att det var machokulturen som gjorde att han struntade i hörselskydd de 17 år han arbetat i byggbranschen. Idag har han nedsatt hörsel och tinnitus.

Vad är då en RIKTIG man för mig? Jo han är omhändertagande, omtänksam, en bra pappa/make/pojkvän, ärlig, djup, känslig, reflekterande och så får han gärna lukta gott också ;)

Nej, jag vill inte att man ka skämmas över att vara män. Jag älskar män – riktiga män!

 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln

-