Ett livsviktigt brev

Idag skickade jag detta brev till min sons förskola och uppmanar er att skicka ett liknande till era barns lärare!

Hej!

Jag pratade med en av pedagogerna idag och tog upp en oerhört viktig fråga:
Barns integritet och sexuella övergrepp.

Detta är en fråga som för mig är så laddad att jag bryter ihop bara jag tänker på det.

I veckan har Elaine Eksvärd kommit ut med en bok som heter "Medan han lever" där hon beskriver de sexuella övergrepp hon blev utsatt för av sin pappa. 
Hon har nu startat en våg i Sverige och jag vill vara med på den och hoppas att även ni vill det.

3 barn i varje klass är utsatt för sexuella övergrepp av någon i deras närhet: förälder, barnvakt, släkting, lärare, tränare... 
Detta är så horribelt att tänka på att jag inte vet vart jag ska ta vägen.
Jag skriver inte detta till er för att misstänkliggöra någon av er utan för att skydda barnen tillsammans med er.

Jag vill veta vad det finns för rutiner då det kommer till vikarier? Framför allt manliga.
Jag vill inte att vikarier byter blöjor eller är ensam på vilan. 
Det spelar ingen roll att vikarien inte finns i brottsregistret, han/hon kan varit en förövare i många år utan att ha åkt fast. 

Vi försöker lära våra barn om personlig integritet men alla barn har inte den turen utan de blir utsatta av sina föräldrar, av de som ska skydda barnen mest.

Jag vill be/uppmana/uppmärksamma er på denna fråga och jobba mer med barnens integritet och vad som är rätt och fel vad gäller deras egna kroppar. 
Hur ni ska arbeta med detta vet jag inte, det är ni som är pedagoger och ni har säkert mer kunskap om detta än vad jag har.
Kanske behöver ni gå en utbildning? Ta in en föreläsare?

På Rädda Barnens hemsida finns något som heter  Stopp! Min kropp! som är verktyg till hur man kan arbeta med dessa frågor. Länk: https://www.raddabarnen.se/vad-vi-gor/barn-utsatta-for-sexuella-overgrepp/stopp-min-kropp/

Detta är något jag skulle vilja ta upp på föräldramötet på måndag då detta är en oerhört viktig fråga för oss alla att känna till.

Hur ska vi prata med och stärka barnen?
Vilka signaler bör ni och vi vara uppmärksam på?

Vi måste tillsammans hjälpa till att skydda barnen!
Ha en fortsatt bra vecka och tack för ert arbete med våra barn!

Med vänlig hälsning Emilia Åhfelt Dimitriadis (Edwins mamma)

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Guran » Bättre sent än aldrig:  ”Den person är inte av kvinna född som klarar av att läsa detta utan att bli alld..”

  • AnnKatrine » Jag trodde det var kört:  ”Usch jag kan känna paniken du hade, jag har själv varit nära att bli överfallen...”

  • Suss » Bättre sent än aldrig:  ”Jösses jag blev rörd, förbannad hmm fick blandade känslor på en och samma gång, ..”

  • Torbjörn Sjuenell » Bättre sent än aldrig:  ”Emilia. Sitter på tåget och gråter. Måste ha varit otroligt känslosamt för dig. ”

  • Tom Blomqvist » Bättre sent än aldrig:  ”Varmt tack för att du delar denna jobbiga men viktiga erfarenhet! Även jag grät!”

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln

-