Jag tycker om dig fröken!

Jag och min bror Jag och min bror

Medan jag arbetade som soldat i Kosovo fick min två år yngre bror ett vikariat på en förskola som barnskötare. Eftersom han alltid älskat barn var han klockren för den tjänsten och barnen avgudade honom. Simon är nästan 2 meter lång och den perfekta lekfarbrorn!

När min mamma berättade för sina vänner och kollegor att hon hade ett barn som var soldat i Kosovo och ett barn som arbetade på förskola sa folk alltid: ”Vad intressant, hur trivs Simon i Kosovo?” Alla tog för givet att de stereotypa könsrollerna i samhället även gällde för hennes barn. De tappade hakan då hon berättade att det var tvärtom.

Vad är det som gör att vi har ett behov av att sätta människor i fack? Varför kan andra inte få vara som de är? Som de vill vara? Vem har rätt att sätta en stämpel på någon annan? Varför blir vi provocerade av människor som gör något eget och sticker ut från mängden?

Trots att Sverige är ett av världens mest individualiserade länder har vi svårt för människor som bryter normen och går sin egen väg. Detta är både tragiskt men också farligt.          
Jante finns alltid där i bakhuvudet och säger till oss att vi inte ska tro att vi är något.                 Att vi inte ska tro att vi är bättre än någon annan.

Jag tror också att det handlar om rädsla för det okända. Så länge alla andra ser ut och beter sig som mig så berättar det för mig att jag är ok… Vi är ett flockdjur. Vi har sedan tidernas begynnelse samlats i grupper och vi har alltid var beroende av varandra för vår överlevnad. Som barn och ungdom söker vi efter en tillhörighet på många olika plan. Vi vill känna att vi hör hemma i en flock, familj, klass, kompiskrets, ett lag osv. Att få komma in och vara accepterad är oerhört viktigt, den som istället blir ignorerad, utfryst och mobbad kan skadas för livet – i både kropp och själ! Mobbning sätter spår och det finns inte en människa som kan känna sig helt trygg – nästa gång kan det vara din tur! Jag vill uppmuntra till en acceptans. En acceptans för allas rätt att få vara sig själva. De som sticker ut har något att lära oss andra= att våga lite för att vinna mycket.
Jag läste ett ordspråk en gång som jag tänker på ibland: ”Det är lika bra att jag är mig själv för alla andra är redan upptagna!”.

En dag kom det fram en liten pojke till min bror då de var på förskolan, han kramade Simons ben och sa: ”Jag tycker om dig fröken!”

Hur mycket anpassar du dig efter samhället och efter hur andra förväntar sig att du SKA vara?

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • L » När chefen mobbar:  ”Vår, relativt nyanställde kvinnliga chef, inom organisationen tog till alla mede..”

  • Vasiliki » BOOOOOOOOOM!:  ”För att inte tala om vården. ”

  • Lars H » Jag tycker om dig fröken!:  ”Känner inte att jag anpassar mig till samhället mer än att jag tar till mig nya ..”

  • Krister » #metoo:  ”Män som har råkat ut för samma sak men från kvinnor skall enligt feminister var..”

  • Helena Angvik » Krönika i tidningen WE:  ”Jag är likaså ett offer, för denna tortyr. Kulmen hösten-13. Sjukskriven och sar..”

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln

-