Ärr för livet

Jag har föreläst och utbildat om värdegrundsfrågor och mobbning på arbetsplatsen sedan 2003. Genom åren har jag pratat med många mobbningsoffer och fått höra deras historier om kränkningar. De har varit mobbade av kollegor, medarbetare eller chef.
När jag hör deras berättelser är det svårt att inte bli berörd.

Jag minns en kvinna jag pratade med som inte hade några barndomsminnen överhuvudtaget från låg- och mellanstadietiden. Hon hade blivit mobbad de första skolåren och hennes hjärna har helt enkelt blockerat alla minnen. Tänk dig själv att inte kunna minnas något av så många år av ditt liv. Både jag och kvinnan i fråga grät när hon berättade detta för mig.

Under en föreläsning inför flera hundra människor var det med oerhört stort mod som en kvinna tog till orda. I ett fåtal meningar beskrev hon sin vardag och tårarna forsade ner för hennes kinder medan hon pratade. Hennes sorg och hennes mod fick även flertalet i publiken att gråta. Jag fick verkligen kämpa med mina egna tårar och för att hålla rösten klar så jag kunde fortsätta min föreläsning.

En annan berättade att hon var så mobbad att hon varje dag mötte en annan kvinnlig kollega inne på toaletten. De nickade till varandra och gick sedan in i varsitt toalettbås och grät.

En annan var så mobbad av sin chef och denna man tryckte ner henne så brutalt att hon helt slutade att tro på sig själv och sin förmåga. Hon blev helt håglös och kunde inte klara av vardagen. Denna behandling ledde till att hon gick in i väggen och blev sjukskriven.

När jag var utsatt för sexuella trakasserier av mitt arbetslag brukade jag gå in på toaletten och gråta i en handduk för att andra inte skulle höra mig. Sorgen, ensamheten och smärtan var så stor. Jag visste inte vad jag skulle göra av alla känslor, de behövde bara komma ut.

Många människor kommer aldrig tillbaka efter sin sjukskrivning, ärren i själen och värken i kroppen är för svår att bära och 100-300 människor tar livet av sig varje år på grund av mobbning på arbetsplatsen i Sverige.

Hur länge ska man tvingas kämpa? Ska det behöva vara så här i det trygga landet Sverige år 2015? När ska vi få fungerande lagar vad gäller den psykosociala arbetsmiljön? När ska man som arbetstagare på riktigt kunna känna sig trygg på sin arbetsplats? Om man som arbetsgivare inte bryr sig om människorna som arbetar där så bryr man sig garanterat om pengarna och årets vinst. Att tillåta mobbning kostar ofantliga summor pengar – och lidande. Mina utbildningar syftar till att synliggöra problemet men också få människor att våga reagera och AGERA.

1 av 10 är utsatt för kränkande särbehandling på sin arbetsplats.
Hur mår kollegorna runtomkring dig?

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Guran » Bättre sent än aldrig:  ”Den person är inte av kvinna född som klarar av att läsa detta utan att bli alld..”

  • AnnKatrine » Jag trodde det var kört:  ”Usch jag kan känna paniken du hade, jag har själv varit nära att bli överfallen...”

  • Suss » Bättre sent än aldrig:  ”Jösses jag blev rörd, förbannad hmm fick blandade känslor på en och samma gång, ..”

  • Torbjörn Sjuenell » Bättre sent än aldrig:  ”Emilia. Sitter på tåget och gråter. Måste ha varit otroligt känslosamt för dig. ”

  • Tom Blomqvist » Bättre sent än aldrig:  ”Varmt tack för att du delar denna jobbiga men viktiga erfarenhet! Även jag grät!”

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln

-