"Jargong sitter i väggarna"

Hur många gånger har jag inte hört detta uttryck genom åren?
Nej, jargong sitter inte i väggarna. Jargong är någonting som förs vidare från människa till människa.

Som ny på en arbetsplats blir man mer eller mindre omedvetet förd in i en jargong och beteende. Vissa beteenden kanske man reagerar emot men ens strävan att bli en i gänget gör att man blundar för det som inte känns helt okej.
Grupptryck är intet att förringa utan är oerhört starkt, inte bara hos barn utan även hos vuxna.

När jag kommer ut till en arbetsplats för exempelvis ett teamcoachinguppdrag är det flera saker jag tittar på.

  • Hur är teamets jargong? Människors sätt att prata till och om varandra skvallrar om den struktur och kultur som genomsyrar verksamheten.
  • Är kommunikationen öppen eller stängd?
  • Är det högt eller lågt i tak vad gäller att våga framföra obekväma åsikter?
  • Finns det en acceptans för oliktänkande?
  • Känner människor trygghet eller otrygghet?
  • Finns det en förståelse för att man kan göra fel?
  • Är det ett närvarande eller frånvarande ledarskap?
  • Finns det en acceptans eller motvilja för att vara annorlunda och sticka ut?
  • Vill man lära av de duktiga och drivande eller vill man dra ner dem så det passar Jante?

 
Arbetsmiljöfrågor är inte lätta. Det är dock så mycket enklare och billigare att arbete förebyggande och se till att skapa starka och friska arbetslag än att rodda i konflikter, mobbning och energiförlust.

Jargong sitter inte i väggarna utan den finns hos dig och mig!

Vad har ni för jargong hos er?
 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • L » När chefen mobbar:  ”Vår, relativt nyanställde kvinnliga chef, inom organisationen tog till alla mede..”

  • Vasiliki » BOOOOOOOOOM!:  ”För att inte tala om vården. ”

  • Lars H » Jag tycker om dig fröken!:  ”Känner inte att jag anpassar mig till samhället mer än att jag tar till mig nya ..”

  • Krister » #metoo:  ”Män som har råkat ut för samma sak men från kvinnor skall enligt feminister var..”

  • Helena Angvik » Krönika i tidningen WE:  ”Jag är likaså ett offer, för denna tortyr. Kulmen hösten-13. Sjukskriven och sar..”

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln

-