15 år!

Idag blev det god mat och tårta för att fira ett viktigt datum.

Nu i oktober är det 15 år sedan jag började föreläsa. Det exakta datumet kommer jag inte ihåg,  jag vet dock att det datumet förändrade mitt liv.

2003 tjänstgjorde jag på KS08 och var söksoldat på ett skyttekompani i Kosovo. De sexuella trakasserierna och mobbningen började andra dagen på utbildningen och gjorde min mission till ett helvete. När det blev för jobbigt gick jag in på toaletten och grät i en handduk för att mina kollegor inte skulle höra mig. Mitt i allt detta fick jag frågan om jag ville följa med min kompanichef hem till Sverige och föreläsa om mina erfarenheter av att vara utsatt för sexuella trakasserier. Vi skulle föreläsa för nästa bataljons chefer och jag tackade ja trots att jag mådde mycket dåligt och min största fobi var att redovisa och prata inför människor. Jag såg dock detta som min stora chans att få upprättelse.

För 15 år sedan stod jag bakom podiet på skakiga ben och ville bara kräkas. Det var en hemsk men spännande upplevelse att prata om det svåra men samtidigt läkande. Jag kände efteråt att detta ögonblick var livsavgörande för mig. Jag förstod många år senare att det är min livsuppgift att föreläsa och sprida deta viktiga värdegrundsbudskap.

Det har nu gått 15 år vilket är lite galet när jag tänker på det. Vad tiden gått fort och vad mycket som hänt under dessa år! 

När jag startade mitt första företag, en enskild firma, var det oerhört svårt att få kunder. Inte nog med att jag var ett okänt ansikte, ytterst få ville prata pm och jobba med mina hjärtefrågor. Chefer jag pratade med tyckte visserligen att det jag föreläste om var intressant men det fanns inte på kartan att de skulle lägga vare sig tid eller pengar på att utbilda sin personal. Man värdesatte annat som de trodde skulle genererade intäkter till organisationen. Man lyssnade inte på det örat att det kostade pengar att låta bli att arbeta med dessa frågor. Pengar man förlorar genom att arbetsglädjen försvinner, effektiviteten minskar, det produceras sämre, personalen mår dåligt, sjukskrivningarna ökar, personalen säger upp sig och sedan talar illa om arbetsgivaren. Jag är oerhört glad över att denna inställning nu ändrats och att fler och fler förstår allvaret i frågan.

10 000 – 30 000 människor blir varje år långtidssjukskrivna och 100 - 300 begår självmord på grund av sexuella trakasserier och mobbning i arbetslivet. 

Jag brinner fortfarande för att skapa starka och friska arbetslag fria från mobbning och trakasserier. Jag kör 15 år till!
 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Kerstil » Fel Fucking Fokus:  ”Du har rätt. Om nu detta är något att lägga krut på så finns det ett utmärkt bok..”

  • Guran » Bättre sent än aldrig:  ”Den person är inte av kvinna född som klarar av att läsa detta utan att bli alld..”

  • AnnKatrine » Jag trodde det var kört:  ”Usch jag kan känna paniken du hade, jag har själv varit nära att bli överfallen...”

  • Suss » Bättre sent än aldrig:  ”Jösses jag blev rörd, förbannad hmm fick blandade känslor på en och samma gång, ..”

  • Torbjörn Sjuenell » Bättre sent än aldrig:  ”Emilia. Sitter på tåget och gråter. Måste ha varit otroligt känslosamt för dig. ”

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln

-