Jag tänker inte skämmas!

Hundratusentals människor går varje dag till sina arbeten med en olustkänsla, de har svårt att sätta fingret på vad det är som händer. Plötsligt har människor omkring dem börjat bete sig märkligt. De är frånstötande och otrevliga och man är inte längre en självklar medlem i gänget. Man känner sig ensam och man skäms. Man hoppas att det är en tillfällighet – ja rent av ett missförstånd.

För att kunna stoppa mobbning måste man ha ett starkt, lyhört och modigt ledarskap.
Efter alla mina år som utbildare i detta känsliga ämne har jag insett att det är något många chefer saknar. Deras rädsla och okunnighet gör att de blundar och hoppas att det ska lösa sig ändå – vilket det inte gör. Ju hårdare man blundar desto starkare växer sig problemet. Det är inte antal högskolepoäng eller år i branschen som avgör om man är en bra chef eller inte. Det är LYHÖRDHETEN och MODET. Lyhördheten att lyssna in och sedan modet att agera i olika situationer. Det är sannerligen inte lätt att vara chef men man måste ha handlingskraft att ta hjälp utifrån om man nu känner att något är övermäktigt.
Att låta sig styras av prestige och rädsla är aldrig bra!
 
Genom åren har synen på mobbning förändrats, den har gått från att fokusera på mobbarens och offrets olika psykologiska särdrag och uppväxtvillkor till att istället titta på de sociala processerna som sker runtomkring oss. Nu vet man att det är vår miljö och omgivning som triggar igång destruktiva processer. Sådant som får trakasserier att smyga fram är: Stress, dåligt ledarskap, otydligt ledarskap, ständiga förändringar, dålig kommunikation, dålig acceptans för oliktänkande osv. Enligt Arbetsmiljöverket kan man se vissa mönster i anmälningar om mobbning; den offentliga sektorn ligger sämre till och kvinnor är generellt sett mer utsatta. Att den offentliga sektorn i förhållande till den privata sektorn är mer drabbad beror bland annat på att det är stora organisationer med få chefer.

Frågan är vad man som offer skäms över? Det är inte offret som betett mig illa, det är inte offret som ska bära hundhuvudet. Att få offret att känna skuld och skam är effektivt och ingår i förövarens plan för nedbrytning av personen ifråga.  

Häromdagen kunde jag läsa att en kvinnlig programledare i USA får 20 miljoner dollar av Fox News så hon blivit utsatt för sexuella trakasserier på arbetsplatsen.
I USA kan man få skadestånd i Sverige får man sparken.  
http://www.dn.se/ekonomi/fox-betalar-20-miljoner-dollar-till-gretchen-carlson/

Idag bär det iväg till mot nya äventyr. Imorgon bitti ska jag föreläsa för cheferna inom en kommun om de sexuella trakasserierna jag blev utsatt för av mina kollegor.

Det är dags att tvätta bort skamkänslan.
Jag tänker inte skämmas och det ska inte heller du göra!

 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • L » När chefen mobbar:  ”Vår, relativt nyanställde kvinnliga chef, inom organisationen tog till alla mede..”

  • Vasiliki » BOOOOOOOOOM!:  ”För att inte tala om vården. ”

  • Lars H » Jag tycker om dig fröken!:  ”Känner inte att jag anpassar mig till samhället mer än att jag tar till mig nya ..”

  • Krister » #metoo:  ”Män som har råkat ut för samma sak men från kvinnor skall enligt feminister var..”

  • Helena Angvik » Krönika i tidningen WE:  ”Jag är likaså ett offer, för denna tortyr. Kulmen hösten-13. Sjukskriven och sar..”

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln

-