Värdegrundsarbete för arbetsplatser fria från mobbning och sexuella trakasserier


Som arbetsmiljökonsult hjälper jag organisationer med flertalet insatser för att skapa friska och starka arbetslag. Det förebyggande arbetet med utbildning är viktigt, när trakasserierna är ett faktum hjälper jag till med utredningar enligt den norska metoden Faktaundersökning.
 


 

2015 > 11

Torsdagen den 19 november fick jag en debattartikel publicerad i DN. Läs artikeln här: http://asikt.dn.se/asikt/debatt/kriminalisera-mobbning-pa-arbetsplatsen/

Det tog inte många minuter efter att den kom ut som telefonen gick varm och inkorgen var full av mail. Jag satt många timmar de följande dagarna och lyssnade på berättelser, läste mail och försökte stötta de människor som kontaktat mig. Jag fick inte en enda negativ kommentar utan alla var glada och tacksamma över att jag lyft denna känsliga fråga och samtidigt gett dem en bekräftelse på att det de upplevt var på riktigt.

Bland annat ringde det en man som berättade om den mobbning han var utsatt för av sina kollegor. Han var nu totalt utblottad och utslagen ifrån arbetsmarknaden. Det enda som höll honom från att ta livet av sig var att han hade barn. Vi pratade länge och jag kände en sådan enorm sorg och vanmakt av att höra hans berättelse. Det är så förbannat orättvist, vidrigt och icke värdigt ett land som Sverige år 2015 att behandla människor på detta sätt.

Han hade genom denna process förstått att man som mobbningsoffer i stort sett aldrig kan få någon upprättelse. Våra lagar kan inte skydda de som utsätts och lagarna straffar inte heller de som kränker.   Som jag skrev i artikeln: ”Att visa på brister i den fysiska arbetsmiljön är enkel men då det kommer till den psykosociala arbetsmiljön blir det svårare. Det finns sällan klara bevis eller vittnen och ord står mot ord vilket gör det enligt svenska lagar svårt att utreda. Chansen till upprättelse för offret är försvinnande liten.”

Det är inte rimligt att lägga ännu en börda på offrets redan tunga axlar. Man kan inte kräva att den drabbade ska slåss för sin rätt och få upprättelse, som offer finns inte den orken. Som offer kämpar man med att överleva, den nedbrytning som sker av offrets självkänsla och självförtroende gör att man mister all tro på både sig själv och också på mänskligheten. Varje år blir 10 000-30 000 människor långtidssjukskrivna och 100-300 människor tar livet av sig på grund av den mobbning de är utsätts för av sina kollegor, medarbetare eller chef          – jag är tyvärr inte förvånad.
 

  • Vi måste arbeta förebyggande med denna fråga!
  • Vi måste ha fungerande lagar kring kränkande särbehandling!
  • Vi måste straffa mobbarna!
  • Vi måste sluta skuldbelägga offret utan istället ge hjälp, stöd och upprättelse!


Min pappa var i helgen orolig över jag ska påverkas negativt av alla hemska historier av får höra, jag ser det på ett annat sätt: Dessa olika berättelser ger mig kraft att fortsätta med mitt arbete. Jag vill bekämpa mobbning – är du med? Att arbeta med dessa frågor är min livsuppgift, jag ger mig aldrig!

Vad är din livsuppgift?
 

Läs hela inlägget »

Många människor är duktiga på att skrika ut och kräva sina rättigheter men få nämner samtidigt sina skyldigheter. Ska man ta så ska man också ge!
Detta gäller överallt i samhället. I skolan, på arbetsplatsen, i politiken, på lekplatsen,
i kompisgänget och i den egna familjen.

Som arbetstagare har du rättigheter som innebär exempelvis semester, anställningsskydd, rätt arbetskläder, en god arbetsmiljö osv. Men med rättigheter kommer också skyldigheter och det innebär bland annat du är skyldig att följa arbetsgivarens anvisningar, du förväntas göra ditt bästa, bidra till en god arbetsmiljö, du ska också vara lojal samt följa ordningsföreskrifter. De allra flesta arbetsplatser idag har policys och beredskapsplaner för vad som gäller då det kommer till kränkande särbehandling. Att ha skrivit en sådan innebär inte att man kan klappa sig själv på axeln och sedan gå på rast, att ha en policy nedskrivet betyder egentligen ingenting. Det betyder inte att man förstått mekanismerna bakom mobbning och det betyder inte att ens anställda är vare sig trygga eller mår bra.
Att ha skrivit en policy betyder att man lytt lagen om att ha en sådan men sedan återstår det riktiga arbetet – att arbeta förebyggande med problematiken. Genom att göra det sparar man både tid och pengar.

När arbetsgivaren aktivt arbetar med företagets värdegrund får man automatiskt starkare och friskare arbetslag. Man skapar också ett klimat som främjar medbestämmande, utvecklande kommunikation och delaktighet.

Din rättighet som människa är att inte bli utsatt för kränkningar på din arbetsplats.        
Din skyldighet är att inte utsätta någon annan för kränkningar.

Din rättighet som människa är att bli behandlad med respekt på din arbetsplats.          
Din skyldighet är att behandla dina kollegor med respekt.

Din rättighet som människa är att få känna delaktighet på din arbetsplats.
Din skyldighet är att lyssna på andra och få dem att känna sig välkomna.

Alla har vi mött människor som är högljudda och tydligt kräver sina rättigheter. Min mening är att det är de som är tysta man ska lyssna på, oftast är det de som har de mest intressanta sakerna att säga.

Att arbeta med dessa frågor är chefens skyldighet, vad är din?
 

Läs hela inlägget »

Jag har föreläst och utbildat om värdegrundsfrågor och mobbning på arbetsplatsen sedan 2003. Genom åren har jag pratat med många mobbningsoffer och fått höra deras historier om kränkningar. De har varit mobbade av kollegor, medarbetare eller chef.
När jag hör deras berättelser är det svårt att inte bli berörd.

Jag minns en kvinna jag pratade med som inte hade några barndomsminnen överhuvudtaget från låg- och mellanstadietiden. Hon hade blivit mobbad de första skolåren och hennes hjärna har helt enkelt blockerat alla minnen. Tänk dig själv att inte kunna minnas något av så många år av ditt liv. Både jag och kvinnan i fråga grät när hon berättade detta för mig.

Under en föreläsning inför flera hundra människor var det med oerhört stort mod som en kvinna tog till orda. I ett fåtal meningar beskrev hon sin vardag och tårarna forsade ner för hennes kinder medan hon pratade. Hennes sorg och hennes mod fick även flertalet i publiken att gråta. Jag fick verkligen kämpa med mina egna tårar och för att hålla rösten klar så jag kunde fortsätta min föreläsning.

En annan berättade att hon var så mobbad att hon varje dag mötte en annan kvinnlig kollega inne på toaletten. De nickade till varandra och gick sedan in i varsitt toalettbås och grät.

En annan var så mobbad av sin chef och denna man tryckte ner henne så brutalt att hon helt slutade att tro på sig själv och sin förmåga. Hon blev helt håglös och kunde inte klara av vardagen. Denna behandling ledde till att hon gick in i väggen och blev sjukskriven.

När jag var utsatt för sexuella trakasserier av mitt arbetslag brukade jag gå in på toaletten och gråta i en handduk för att andra inte skulle höra mig. Sorgen, ensamheten och smärtan var så stor. Jag visste inte vad jag skulle göra av alla känslor, de behövde bara komma ut.

Många människor kommer aldrig tillbaka efter sin sjukskrivning, ärren i själen och värken i kroppen är för svår att bära och 100-300 människor tar livet av sig varje år på grund av mobbning på arbetsplatsen i Sverige.

Hur länge ska man tvingas kämpa? Ska det behöva vara så här i det trygga landet Sverige år 2015? När ska vi få fungerande lagar vad gäller den psykosociala arbetsmiljön? När ska man som arbetstagare på riktigt kunna känna sig trygg på sin arbetsplats? Om man som arbetsgivare inte bryr sig om människorna som arbetar där så bryr man sig garanterat om pengarna och årets vinst. Att tillåta mobbning kostar ofantliga summor pengar – och lidande. Mina utbildningar syftar till att synliggöra problemet men också få människor att våga reagera och AGERA.

1 av 10 är utsatt för kränkande särbehandling på sin arbetsplats.
Hur mår kollegorna runtomkring dig?

Läs hela inlägget »

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Kerstil » Fel Fucking Fokus:  ”Du har rätt. Om nu detta är något att lägga krut på så finns det ett utmärkt bok..”

  • Guran » Bättre sent än aldrig:  ”Den person är inte av kvinna född som klarar av att läsa detta utan att bli alld..”

  • AnnKatrine » Jag trodde det var kört:  ”Usch jag kan känna paniken du hade, jag har själv varit nära att bli överfallen...”

  • Suss » Bättre sent än aldrig:  ”Jösses jag blev rörd, förbannad hmm fick blandade känslor på en och samma gång, ..”

  • Torbjörn Sjuenell » Bättre sent än aldrig:  ”Emilia. Sitter på tåget och gråter. Måste ha varit otroligt känslosamt för dig. ”

Arkiv