Värdegrundsarbete för arbetsplatser fria från mobbning och sexuella trakasserier


Som arbetsmiljökonsult hjälper jag organisationer med flertalet insatser för att skapa friska och starka arbetslag. Det förebyggande arbetet med utbildning är viktigt, när trakasserierna är ett faktum hjälper jag till med utredningar enligt den norska metoden Faktaundersökning.
 


 

2016 > 04

När jag föreläser och berättar om de sexuella trakasserier jag blev utsatt för av mina kollegor (finns att läsa i början på bloggen) är det få människor i publiken som skulle säga att ett sådant beteende är ok på en arbetsplats.
Dock måste man vara medveten om att de kränkningar många blir utsatta för inte ofta är så grova som i mitt fall utan att det sker mer subtilt. Handlingar, miner, gester, strategier som sker knappt märkbart. De sker subtilt för att förvirra offret och skapa både osäkerhet och otrygghet men också naturligtvis för att undvika att bli upptäckt. Ju mer utstuderad kränkningen är desto svårare blir det att peka på vad som faktiskt hänt.
Nedan följer exempel på de kränkningar människor dagligen blir utsatta för på sina arbetsplatser, utbildningar, föreningar, praktikplatser osv:
 

  • När någon ges meningslösa eller omöjliga uppgifter. Uppgifter som inte leder någon vart eller som inte kan lösas inom den givna tidsramen.
  • Utfrysning. Kollegor slutar hälsa och lämnar rummet då man kommer. De kan tystna så fort du öppnar munnen eller byta samtalsämne.
  • Överdriven övervakning över ens arbete. Som att någon står bakom axeln på en och bara väntar på att man ska göra fel.
  • Glåpord. Svordomar slängs efter en helt omotiverat. ”Du är en jävla rasist”, ”Du är en riktig idiot”, ”Du är en skam för detta arbetslag!”
  • Ens omdöme ifrågasätts. Man idiotförklaras och måste BEVISA att man har rätt i vad man än säger.
  • Fråntagande av arbetsuppgifter. När någon kommer och tar över ens arbete och gärna då man snart är klar så någon annan kan gå till chefen med arbetet och visa hur duktiga de är.
  • Omotiverade arbetsuppgifter. Det kan vara arbetsuppgifter som ligger långt under dina kvalifikationer eller utbildning som att man helt plötsligt ska städa istället för att undervisa.
  • Förtal, skvaller och ryktesspridning. Det är inte ovanligt att mobbning startar genom oskyldigt skvaller som sedan växer sig till något stort och destruktivt.
  • Hot. ”Hinner du inte klart med detta innan kvällen kan du lika gärna säga upp dig!”
  • Sabotage av ens arbete. Att ens arbete försvinner eller nedvärderas. Att exempelvis sladden till datorn blir utdragen eller avklippt.
  • Förföljelse av olika slag. Handskrivna lappar på ens ytterdörr eller att det ringer mitt i natten.
  • Beslut tas över ens huvud. Helt plötsligt har man blivit förflyttad eller fått nya arbetsuppgifter.
  • Stoppad löneutveckling. På de flesta arbetsplatser råder individuell lönesättning vilket gör det enkelt att legitimt sätta dit någon genom att inte låta ens lön följa kollegornas.
  • Fråntagande av ansvar eller förmåner. Ansökningar som kommer bort, man blir av med sitt arbetsrum osv.


1 av 10 är utsatt för denna typ av beteende på sin arbetsplats och det måste få ett stopp!

Vad kan du själv göra?

 

Läs hela inlägget »

Efter en föreläsning jag nyligen hade kom det fram en kille till mig för att tacka för en mycket bra föreläsning men också för att be mig om ett råd, han hade nyligen kommit till insikt om att han var en mobbare. En kompis till honom hade precis berättat att han ofta blivit dåligt behandlad av killen i fråga och hade också skrivit ner flera exempel på situationer. 
Killen i fråga var chockad, det var inget han var medveten om och detta påverkade honom såklart. Det dåliga samvetet fanns där, även skuldkänslor och skam.

Hans intention var varken att såra sin vän eller andra människor. Han undrade hur han skulle bli bättre på att uppfatta signaler då han uppenbarligen gick över gränsen ofta till vad som var ok.  Jag påminde honom om det jag precis sagt i föreläsningen vilket var:

”Människan är utrustad med två öron och en mun och det innebär
att vi ska lyssna dubbelt så mycket som vi pratar!”


Jag gav jag honom också rådet att han ska vara helt ärlig när han träffar nya människor och säga att han inte menar något illa men att det bland kan bli fel då kan drar skämt eller liknande. Jag sa också att han skulle be människor att berätta för honom då han går för långt eller sårar. Han tyckte detta lät bra, tog mig i hand, tackade och gick därifrån.

Hans intention var inte att göra andra illa men det var ändå den påverkan som blev.
Är mobbning lika illa om den sker omedvetet? Kanske inte men det kan göra lika ont för det.

Vi är alla olika bra på att uppfatta signaler, tydliga sådana men också subtila. Vissa människor är som en öppen bok för sitt eget men också andras känsloliv medan det finns de som nästan måste ha det skriftligt för att förstå att någon är ledsen. Går detta att påverka? Kan man göra sina känslospröt känsligare och skarpare inför andra människor?
Visst kan man det men det krävs en hel del arbete.

Mentaliseringsförmågan är någonting jag pratar om i mina utbildningar och det handlar om ens förmåga att läsa och tyda subtila signaler men också att leva sig in i andra människors känslor och lidande. Ens mentaliseringsförmåga grundas i småbarnsåren och är en produkt av förälderns och barnets känslomässiga anknytning. När ett barn slår sig och är ledsen tröstar föräldern och visar med sin kropp och ansiktsuttryck att den uppfattar barnets smärta men också att det inte är den egna känslan det handlar om. Barnet lär sig då stegvis att koppla samman sitt inre kroppsliga känslotillstånd med det de möter i förälderns ansikte. Förenklat förklarat så är det på detta sätt ens mentaliseringsförmåga bildas och stärks.

Genom att ha god kommunikation med sig själv och andra kan man stärka sin mentaliseringsförmåga. Att kunna tyda signaler är för mig ett likhetstecken med att vara en bra medmänniska!

Känner du att det blir en rättvis intension och påverkan när du gör saker/uttrycker dig?
 

Läs hela inlägget »

Nedan ser ni den krönika jag skrev för tidningen WE och ni hittar mig på sidan 46-47 om ni följer denna länk: 
http://www.e-magin.se/v5/viewer/files/viewer_s.aspx?gKey=sspt60j0&gInitPage=1
 

Sverige måste kriminalisera
mobbning på arbetsplatsen

Vad har du för relation till mobbning och kränkande särbehandling? Är du rent av utsatt själv? Visste du att vuxenmobbning pågår just nu mitt ibland oss?

Visste du att 1 av 10 är utsatt för mobbning på sin arbetsplats? Att 10 000–30 000 personer blir långtidssjukskrivna på grund av detta varje år? Att 100-300 begår självmord orsakad av den terror de utsatts för av sina kollegor, medarbetare eller chef?
Siffrorna kring den arbetsrelaterade ohälsan skenar i Sverige och arbetsgivare står handfallna. För att kunna bygga starka, friska och produktiva arbetslag behöver man ha resurser för att skapa en god arbetsmiljö. Chefer och arbetsgivare måste förstå problematiken och arbeta effektivt med frågan. Genom det förebyggande arbetet sparar man både tid och pengar.

Den 31 mars i år kommer det en ny föreskrift från Arbetsmiljöverket kring den organisatoriska och sociala arbetsmiljön. Målet med den är att minska den arbetsrelaterade ohälsan, få chefer att prioritera arbetsmiljöfrågan och motverka kränkande särbehandling. Frågan jag ställer mig är varför det inte finns någon straffskala knuten till föreskriften? I Sverige finns det inte som i andra länder konkreta straffsanktioner knutna till just mobbning. Här kommer mobbarna i stort sett alltid undan och offret bryts ner, blir sjukskriven eller tvingas byta arbetsplats. Är det värdigt vårt land 2016? I Sverige räknas mobbning som ett brott mot arbetsmiljölagen och inte som i Frankrike – ett brott mot den personliga integriteten och där man kan dömas till fängelse och betala dryga skadestånd.

Kränkande särbehandling innebär bland annat att:
·         Man ges meningslösa och omöjliga uppgifter
·         Sabotage av ens arbete
·         Utfrysning
·         Ifrågasättande av ens kompetens
·         Hot, skvaller och förtal
 
Det är inte bara den enskilda individen som påverkas utan även dennes arbetslag, familj, arbetsplats och i slutändan också samhället. Att mobbningsoffer får Posttraumatiskt stressyndrom, PTSD, är varken en nyhet eller konstigt med tanke på hur mobbning påverkar en både psykiskt och psykiskt. Vem som helst kan drabbas och ingen går säker – inte ens du!

Med kränkande särbehandling följer:
·         Ökad stress
·         Sjukskrivningar
·         Effektiviteten och arbetsglädjen försvinner
·         Illojala arbetstagare
·         Produktionsnedgång
·         Skadat varumärke
·         Stora kostnader
 
Det behövs tillsättas en tillsynsmyndighet för att granska enskilda ärenden, idag är det upp till arbetsplatserna att utreda sig själva. I exempelvis Norge har det tillsatts 500 oberoende faktagranskare som utreder fall av mobbning på arbetsplatserna. Kan andra länder ha fungerande lagar kring detta så kan även vi! Man måste kunna känna sig trygg på sin arbetsplats, arbetsgivare måste arbeta med frågan och det måste tillsättas lagar där mobbaren straffas och mobbningsoffer ges upprättelse.
När pengar och vinst blir viktigare än människor är man som arbetsgivare illa ute, vilket sorts samhälle vill vi ha? Vi har alla ett ansvar i denna fråga – du, jag och vi!

Vad kan du själv göra?
 

Läs hela inlägget »

Kränkande särbehandling är ett gigantiskt samhällsproblem. Det drabbar inte bara individen i sig utan även dess anhöriga, arbetsplatsen och dessutom belastar det sjukvården. Denna problematik kostar både pengar, resurser och mänskligt lidande.  
Ofta läser vi om barn som blir mobbade i skolan och detta känner vi maktlöshet och förtvivlan över.
Att vuxna kränks på sina arbetsplatser rycker vi lite på axlarna åt. När barn mobbar varandra sker det ofta genom slag och sparkar, vuxna mobbar varandra genom mer subtila maktmedel såsom härskartekniker. Av någon anledning tycker vi att det inte är lika allvarligt och att de vuxna borde kunna hantera en sådan situation. Kanske har de själva bidragit till att de är i den situation de befinner sig i?

Kränkande särbehandling är vanligt i vårt samhälle. 1 av 10 går till sina arbeten varje dag med en klump i magen orsakad av de kränkningar de är utsatta för av av kollegor, medarbetare eller chef.

Visst har vi alla hört talesättet: ”Det är inte ens fel när två träter”?
Detta är för det första en stor lögn och för det andra är det felaktigt att kalla en mobbningssituation för konflikt. Genom att utrycka sig så menar man att offret har lika stort ansvar till situationen som mobbaren. I och med det har man inte bara fundamentalt missförstått situationens natur utan man har också förvärrat dess skada.

I torsdags den 31 mars trädde arbetsmiljöverkets nya föreskrift kring den organisatoriska och sociala arbetsmiljön i kraft. Från och med denna dag ställs det högre krav på arbetsgivare att minska den arbetsrelaterade ohälsan, detta gäller bland annat stress och kränkande särbehandling. Antalet anmälda arbetssjukdomar som beror på ovanstående orsaker har ökat med 70% sedan 2010. 

Detta föreskrift kommer inte en dag för tidigt, snarare för sent och frågan är vilken inverkan den kommer att ha på arbetsgivare runt om i landet? Från och med nu ska de prioritera arbetsmiljöarbetet, minska ohälsan och då spara pengar för sig själva och samhället.          Läs mer om föreskriften här: https://www.av.se/press/ny-foreskrift-om-organisatorisk-och-social-arbetsmiljo/

I Japan har det i många år funnits ett fenomen som kallas Karoshi som innebär dödsfall på grund av överarbete – antingen genom exempelvis hjärtsjukdom men också självmord. Karoshi är ett fenomen som stadigt ökar och har gjort så sedan 1980-talet.

Jag vill verkligen inte att Sverige ska ha ett liknade fenomen och trenden med den lavinökande ohälsan på våra arbetsplatser måste gå att vända. Vi måste alla hjälpas åt!

Hur lyssnar du till din kropps signaler vad gäller överansträngning och stress?
 

Läs hela inlägget »

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Guran » Bättre sent än aldrig:  ”Den person är inte av kvinna född som klarar av att läsa detta utan att bli alld..”

  • AnnKatrine » Jag trodde det var kört:  ”Usch jag kan känna paniken du hade, jag har själv varit nära att bli överfallen...”

  • Suss » Bättre sent än aldrig:  ”Jösses jag blev rörd, förbannad hmm fick blandade känslor på en och samma gång, ..”

  • Torbjörn Sjuenell » Bättre sent än aldrig:  ”Emilia. Sitter på tåget och gråter. Måste ha varit otroligt känslosamt för dig. ”

  • Tom Blomqvist » Bättre sent än aldrig:  ”Varmt tack för att du delar denna jobbiga men viktiga erfarenhet! Även jag grät!”

Arkiv