Nystart. Det ligger så mycket bakom ett enkelt ord.

Min hemsida är precis återskapad och jag ska börja blogga igen. Från att ha varit en väl anlitad föreläsare och där jag kunde arbeta med det jag ansåg vara min livsuppgift så drogs mattan bort under mina fötter under pandemin. Mina bokningar försvann och inga andra kom in.

"Äsch det är ingen fara, detta är snart över och jag kan köra igen!" Så tänkte jag och säkert många andra. Vad vi inte förstod var att detta skulle vara i två år. Under den tiden var jag rädd, arg och rätt bitter. Jag förstod inte varför jag inte fick jobba med det jag var ämnad för att göra. 

Efter mycket självrannsakan kom jag fram till att jag hade blivit för bekväm och att Universum hade fått flytta på mig eftersom jag inte hade gjort det själv. Jag hade slutat att utvecklas och behövde en knuff. 

I Oktober för snart ett år sedan fick jag jobb som arbetsmiljöingenjör på Södra och jag älskar mitt jobb. Jag har härliga kollegor, roliga uppgifter, mycket fria tyglar, ett gäng som tror på och peppar mig. Jag har inte bara startat igång pausgympa  utan även bokklubb och daglig meditation och allt är mycket uppskattat. I somras skrev jag till alla på avdelningen att arbetsmiljö inbegriper mer än föreskrifter och rutiner. Att det är viktigt att vi kommunicerar, stärker varandra och har roligt ihop. Med anledning av det ville jag att vi skulle se Sverige-Japan matchen tillsammans. 

Jag tog med mig en chipspåse och olikfärgade örhängen och mötte mina härliga kollegor.       

Jag trivs så bra men jag kan inte släppa min livsuppgift - att utbilda och sprida kunskap kring psykosocial arbetsmiljö - och då främst rörande mobbning och sexuella trakasserier.

Jag har nu startat upp en ny hemsida, kickat igång min mejl - och jag ber TUSEN gånger om ursäkt om någon kontaktat mig och jag inte svarat. Jag har inte fått dom...

Jag önskar av hela mitt hjärta att jag kan komma igång igen och att mina kunder finns kvar. Allt blir som det ska. 

Ta hand om er!
Emilia

Nystart. Det ligger så mycket bakom ett enkelt ord.

Min hemsida är precis återskapad och jag ska börja blogga igen. Från att ha varit en väl anlitad föreläsare och där jag kunde arbeta med det jag ansåg vara min livsuppgift så drogs mattan bort under mina fötter under pandemin. Mina bokningar försvann och inga andra kom in.

"Äsch det är ingen fara, detta är snart över och jag kan köra igen!" Så tänkte jag och säkert många andra. Vad vi inte förstod var att detta skulle vara i två år. Under den tiden var jag rädd, arg och rätt bitter. Jag förstod inte varför jag inte fick jobba med det jag var ämnad för att göra. 

Efter mycket självrannsakan kom jag fram till att jag hade blivit för bekväm och att Universum hade fått flytta på mig eftersom jag inte hade gjort det själv. Jag hade slutat att utvecklas och behövde en knuff. 

I Oktober för snart ett år sedan fick jag jobb som arbetsmiljöingenjör på Södra och jag älskar mitt jobb. Jag har härliga kollegor, roliga uppgifter, mycket fria tyglar, ett gäng som tror på och peppar mig. Jag har inte bara startat igång pausgympa  utan även bokklubb och daglig meditation och allt är mycket uppskattat. I somras skrev jag till alla på avdelningen att arbetsmiljö inbegriper mer än föreskrifter och rutiner. Att det är viktigt att vi kommunicerar, stärker varandra och har roligt ihop. Med anledning av det ville jag att vi skulle se Sverige-Japan matchen tillsammans. 

Jag tog med mig en chipspåse och olikfärgade örhängen och mötte mina härliga kollegor.       

Jag trivs så bra men jag kan inte släppa min livsuppgift - att utbilda och sprida kunskap kring psykosocial arbetsmiljö - och då främst rörande mobbning och sexuella trakasserier.

Jag har nu startat upp en ny hemsida, kickat igång min mejl - och jag ber TUSEN gånger om ursäkt om någon kontaktat mig och jag inte svarat. Jag har inte fått dom...

Jag önskar av hela mitt hjärta att jag kan komma igång igen och att mina kunder finns kvar. Allt blir som det ska. 

Ta hand om er!
Emilia