Tystnadskultur + Syndabocksletande= SANT! 

 
Jag har precis sett ett avsnitt av Kalla fakta som handlar om den sexistiska kulturen inom polisen där kvinnor som larmat blivit utfrusna, anmälda och utsatt för olika typer av repressalier. Efter att ha föreläst om detta i mer än 17 år är jag dessvärre inte förvånad men likväl förbannad. Att det förekommer runt om i vårt samhälle är oerhört beklagligt, att det förekommer i så utbredd form inom polismyndigheten är katastrofalt.

Kanske är det en naiv tanke eller önskan men jag vill så gärna tro att polisen och poliser är lite bättre än oss andra. Att man sökt yrket för att man vill ha ett bra och tryggt samhälle. Att man har en tillåtande syn på människor, att man tror på jämställdhet och att behandla andra människor med respekt. Att man också tror på rättvisa och gör allt för att samhället ska utvecklas i en positiv riktning.  Kanske är det just sådana människor som söker yrket från första början men att kulturen tvingar in dem i beteenden som är svåra att bryta sig loss ifrån?

Människan är ett anpassningsbart flockdjur med en stark drift att få tillhöra – en flock, en grupp och gemenskap. Rädslan för att förlora vår plats i gemenskapen gör att vi helt enkelt väljer att blunda för det som skaver. Skavet är obehagligt och det vill man bli av med så fort som möjligt – gärna genom att lägga det på någon annan.

I en osund kultur letar man syndabockar och i samband med det skapas en repressaliekultur. Detta står inte med i alla de policys som tas fram genom åren, ändå känner alla till den. De märker den och de anpassar sig till den. Man vet vad som händer med dem som sticker ut hakan och påpekar det där som skaver. Istället för att sluta upp med den modige som vågat lyfta på locket är man snabb med att skuldbelägga och trycka tillbaka ner. Den övriga gruppen blir falskt starkare mot utbölingen som man bara tycker förstör allt. Vilken sorts organisation eller arbetsplats får man när detta beteende tillåts år ut och år in? Hur mår de anställda och vilka signaler skickar man ut?

Som polis eller till och med som polischef måste man vara modig. Att visa mod gör man inte bara genom att riskera sitt liv för andra i en nödsituation. Att stå upp för varandra och gå emot grupptrycket är kanske ännu modigare? Vilken typ av människor vill man ha i sin verksamhet? De som låtsas vara modiga eller de som är det när det verkligen gäller? När man står ensam mot gruppen.

Tystnadskultur och syndabocksletande går hand i hand. Det är farligt och destruktivt samtidigt som både människor och organisationen far illa. När man hittat en gemensam syndabock kan övriga individer inom organisationen andas ut, nu är de safe – i alla fall ett litet tag till.

När #metoo slog ner som en bomb i Sverige och stora delar av världen kom olika branscher ut med sina upprop. Polisen bidrog med sitt #nödvärn. Medan organisationer dragit lärdom, utbildat, öppnat upp för frågan och sakta tagit sig framåt verkar det som om polisen står still i frågan.
 
När en organisation blir tyst är man illa ute.
 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln

-